Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är inte storleken det hänger på, EU

Tyska Ursula von der Leyen är ordförande för EU-kommissionen och därmed chef för hela byråkratin, den som alltid vill ha större budget.Foto: OLIVIER HOSLET / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
En svensk statsminister, just nu Stefan Löfven, måste arbeta långsiktigt och träget med fakta för att få gehör för att förändra EU:s budget.Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

Sverige kommer att få rejält med stryk i förhandlingarna om EU:s långtidsbudget. Tyvärr. Men ett veto skulle få värre följder.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Försök komma på en offentlig organisation eller förening som frivilligt minskar sin omsättning. Nej, strunta i det - det är i det närmaste omöjligt. Och EU bär syn för sägnen.

2016 folkromröstade de nettobetalande britterna om EU-utträde. Svaret blev brexit. Men det ledde inte till att EU-parlamentet drog ner på ambitionsnivån. Man föreslog i stället att medlemsavgiften skulle höjas från 1 till 1,30 procent av ländernas bruttonationalinkomst, BNI.

Magdalena Andersson snålast i EU?

Sverige har kämpat emot. Finansminister Magdalena Andersson sa 2017 att ”vi kommer att vara snålast i EU”. Danmark, Nederländerna och Österrike vill inte heller inte öka sina betalningar. Tillsammans kallar de sig ”the frugal four”, sparsamma kvartetten. 

Ibland räknas gruppen upp till fem. Tyskland är inte lika noga med promillehalten, men vill gärna se omflyttningar från gamla poster - jordbruk och regionalstöd - till nyare, som gränsskyddet Frontex, forsknings- och klimatinsatser.

EU kommissionens kompromissbud var 1,11 procent.  När Finland i höstas var ordförandeland la man fram ett förslag som landade på 1,07. Det fick tummen ner från alla håll.

På torsdag eftermiddag inleds regeringschefsmötet om budgeten för 2021-2017 i Bryssel. På bordet ligger förslaget från EU:s ordförande Charles Michel om just 1,07 procent. Men med andra, för Sverige mindre aptitliga, prioriteringar.

Österrike vill nu värna bondestöden

Om det sades inget i den debattartikel som den sparsamma kvartetten skrev i Financial Times i söndags. Där pläderades för en ”modern” budget, där minst 25 procent av pengarna går till klimatåtgärder. 

Två dagar senare gick Österrikes jordbruksminister Elisabeth Köstinger ut och slogs för det gamla. Hon förklarade att nedskärningarna av stödet till lantbruket var oacceptabelt.

När inte ens de allierade är eniga är det svårt att nå framgång. Och det är krångligt nog ändå när man är i liten minoritet. 

Österrikes statminister Sebastian Kurz har redan skramlat med veto-vapnet. Här i Sverige har såväl Vänsterpartiet som Kristdemokraterna gjort det, med stöd från Moderaterna och Sverigedemokraterna vad det gäller möjligheten för EU att skaffa egna intäkter.

Det land som stoppar budgeten riskerar att utlösa en vetolavin på olika områden. Inte minst från Polen och Ungern. Det vore en olycka för EU-arbetet.

I stället bör de sparsamma länderna ägna de närmsta fem åren åt att ta fram rapporter som gediget visar hur lantbruks- och regionalstöden göder korruption och ineffektivitet. Regeringarna, framför allt i öst, lär inte gilla läsningen. Däremot medborgarna där; de demonstrerar vitt och brett mot hur eliten skor sig.

Att bara säga nej är enkelt, men inte konstruktivt. Nödvändiga förändringar är ofta svåra. Men de är lättare att genomföra om de diskuteras på längden och tvären under lång tid. 

Det gäller även inom Europeiska unionen.