Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är inte mer prat om gängvåldet som behövs

Ulf Kristersson efterlyste samtal med S om gängvåld och skjutningar i sitt sensommartal.Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
M-ledaren blev bönhörd av inrikesminister Mikael Damberg (S).Foto: ANDERS BJURÖ/TT / TT NYHETSBYRÅN

Samtal över partigränserna och nationell samling låter bra. Men det Sverige behöver är handlingskraft här och nu.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Är det något man kan vara säker på när det gäller svensk politik är det att det alltid slutar med en diskussion om Sverigedemokraterna. Så också denna gång. I söndags bjöd inrikesminister Mikael Damberg (S) in de övriga partierna till samtal om hur gängvåldet ska bekämpas. Ett parti fick dock kalla handen - SD.

”Respektlöst”, dundrar Moderaterna och Kristdemokraterna; så var debatten ännu en gång kapad av SD-frågan. För väljarna kan det inte vara alldeles lätt att hänga med. Sverigedemokraterna får sitta med runt bordet när framtidens försvar ska utformas liksom när den nya migrationspolitiken ska tas fram. Men i fråga om terror och gängvåld är partiet inte välkommet.

Ena stunden är det till synes odramatiskt att SD sitter med i rummet som alla andra partier. I nästa är det en farlig normalisering och ett hot mot den demokratiska värdegrunden. 

Jimmie Åkesson bjuds på enkla poäng

Rent formellt är förstås skillnaden att beredningar och parlamentariska kommittéer utgår från riksdagen och de partier som sitter där. När regeringen däremot kallar till blocköverskridande samtal är den fri att bjuda in vilka partier den vill. 

Men det bli faktiskt futtigt att låta dessa politiska markeringar överskugga stora samhällsproblem. Det är att bjuda Jimmie Åkesson på enkla poäng varje gång. 

Det vi borde diskutera är vad dessa samtal ska leda till. Damberg talar om terrorsamtalen efter attentatet på Drottninggatan som en förebild. Men vad konkret åstadkom egentligen dessa samtal? 

De steg som Sverige sent omsider har tagit i kampen mot terrorismen har nästan helt och hållet drivits på av EU-krav.

Mycket annat har dragit ut på tiden på ett helt oförsvarligt sätt, såsom polisens rätt att kameraövervaka utan tillstånd, datalagringen och hemlig dataavläsning. Redan hösten 2015 lovade Stefan Löfven att polisen och Säpo skulle få möjlighet att komma åt krypterad kommunikation i olika appar. Ännu har inget hänt.

Mer prat - och sedan urvattnade förslag?

Sverige har redan förlorat många år i kampen mot såväl terrorismen som gängvåldet. En trygghetsberedning eller breda politiska samtal utan fokus riskerar bara att ta ännu mer tid i anspråk och producera urvattnade förslag.

Det är svårt att frigöra sig från misstanken att det ligger politiska överväganden bakom Dambergs invit. Regeringen inser att debatten om gängvåldet skadar den. Socialdemokraterna har svårt att övertyga såväl det egna partiet som MP och stödpartierna C/L om behovet av krafttag. Därför gäller det att neutralisera frågan genom att mana till nationell samling.

Det blir plågsamt tydligt att det som saknas är ett politiskt ledarskap. Vi har fått ett regeringssamarbete som är fullt upptaget med att avveckla Arbetsförmedlingen och införa friår. 

Det finns ingen plan för att hantera den organiserade brottsligheten eller kommuner som likt Filipstad går på knäna.

Inga samtal i världen kan dölja detta faktum.