Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det är för dyrt att inte satsa på cykling

Cykling är en ren vinstaffär för kommuner och myndigheter. Varje trampad kilometer innebär en besparing på 1,40 kronor. Det hävdar Stefan Gössling, professor i humanekologi vid Lunds universitet.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Orsaken är bland annat att cykling är bra för hälsan – men också att det leder till minskat vägslitage, utsläpp och buller.

Gösslings studie har fått stor uppmärksamhet de senaste veckorna, bland annat i Svenska Dagbladet och Sveriges Radio. Men kunskapen om vinsterna med cykling har varit kända länge. Det går dock plågsamt långsamt att omvandla forskningsrönen till praktisk politik i Sverige.

Cykelinfrastrukturen är fortfarande farligt utformad, dåligt underhållen och i många fall obefintlig. Resultatet är alltså inte bara att tusentals cyklister skadas alldeles i onödan varje år – det gör även Sverige fattigare.

Skillnaden mellan hur stat och kommuner behandlar trafikslagen bil respektive cykel är slående. Medan bilister kan köra på säkra och breda vägar får cyklisterna oftast nöja sig med vad som blir över.

Cykelleden väster om Gamla stan i Stockholm är en av Sveriges mest trafikerade. Men trots det tvingas den norr- och södergående trafiken samsas på en smal kaj med dålig sikt och tvära kurvor. På samma sträcka har biltrafiken däremot tio bilfiler och närmare 45 meter i bredd, vilket påpekats av cykelexperten Krister Isaksson.

Dessvärre handlar det inte bara om gamla synder. Mönstret går igen även vid nybyggen. Ibland är skillnaderna rent parodiska.

I den nyinvigda motorvägstunneln Norra länken i Stockholm har ingen möda sparats för att ge bilisterna den allra bästa upplevelsen. Trafikverket har till och med satsat på konstverk, bland dem installationen Vinter där en stor boll tack vare ett speciellt kylaggregat ständigt täcks av rimfrost.

Den cykelbana som byggdes samtidigt var dock inte bara krokig, smal och dubbelriktad – Trafikverket hade dessutom placerat ut lyktstolpar mitt på den. Tydligare kan knappast attitydskillnaden beskrivas.

Det behöver dock inte vara så här. I länder som Nederländerna och Danmark läggs både pengar och tankemöda på cykelinfrastruktur.

I Köpenhamn har cykelbron Slangen gett en säkrare och snabbare cykelväg för 12 000 cyklister per dag. Och i Eindhoven har en upphöjd bro skapat en genväg över en rondell. Politikernas signal är tydlig – cykeln är lika viktig som bilen.

I Sverige däremot dröjer ofta de stora satsningarna. Ett sammanhängande cykelnät i Stockholms län beräknas exempelvis ge 13 kronor tillbaka per satsad krona – lågt räknat. Men merparten av investeringen skjuts på framtiden. Och på de delsträckor som väl byggs prutar lokalpolitikerna ofta på både bredd och utformning.

De verkar anse att det är för dyrt att bygga bra cykelbanor. All forskning visar dock att det är tvärtom: Vi har inte råd att inte satsa på cyklisterna.

 

Läs också:

Cykellobbyn bör prata pengar - inte miljö

Lyssna på podcast:

Cyklisterna är diskriminerade

 

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.