Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det är dags att märka bosättarvarorna

BEHÖVS. Det behövs investeringar på Västbanken - men då ska det handla om projekt som är till för palestinierna. Här palestinska byggarbetare. Foto: Reuters

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Ibland tycks det som det bara finns två starka institutioner i Israel där någon form av förnuft härskar - säkerhetstjänsten Shin Bet och högsta domstolen. Veckorna som gått har givit syn för sägen.

Premiärminister Benjamin Netanyahu sa gång på gång att EU måste dra tillbaka sin skrivning om att inte ge stipendier och stödja projekt som Israel bedriver på ockuperad palestinsk mark. Det är inte EU:s sak att fastställa gränser, det ska göras i fredsförhandlingar och de blir ännu svårare att få i gång när EU beter sig så här, resonerade Netanyahu.

Han passade också på att hota att dra tillbaka Israels finansiering i EU:s forskningssatsning Horizon 2020. Med tanke på att Israel får tillbaka 1,5 gånger pengarna upplevs det knappast som ett hot.

Netanyahus reaktion var ingenting jämfört med bostadsminister Uri Ariels; han jämförde EU:s formuleringar med judeförföljelserna före Förintelsen.

Klokt nog stod
EU på sig. I går publicerades reglementet för projektsamarbeten med Israel, utan ändringar. Och det innehåller egentligen inga nyheter, i praktiken har det länge varit kalla handen för pengar till israelisk verksamhet på ockuperad mark. Enda skillnaden är att praxisen nu är satt på pränt.

Medan israeliska ministrar larmade och gjorde sig till skrev Yuval Diskin, den förre chefen för Shin Bet, en artikel i Jerusalem Post om hur han fruktar att regeringen Netanyahu snart gör en tvåstatslösning fullständigt omöjlig. För varje ny israelisk bosättning på palestinskt område försvåras en fredsuppgörelse. Och alternativet blir en apartheidstat, där en judisk minoritet styr över ett arabiskt folkflertal, spådde Diskin och vädjade om statsmannaskap så här i sista stund.

Hans artikel publicerades
förra lördagen. På onsdagen gavs byggtillstånd för 732 nya bostäder i Modi'in Illit, en israelisk koloniststad på Västbanken med drygt 50 000 invånare. Men samtidigt fick andra, mer isolerade, bosättningsprojekt nobben.

För övrigt är det inte bara EU som säger nej till att finansiera israelisk närvaro på ockuperad mark. Ägarna till en nybyggd shoppinggalleria i bosättningen Ariel vill gärna ha dit McDonalds. Men burgarjätten vill inte vara där; gärna i Israel, men bara inom de gränser som gällde före 1967.

Det behövs investeringar på Västbanken. Men då ska det handla om projekt som är till för palestinierna. Ett sådant, av stort symbolvärde kan vara på gång i Ramallah. Ikea för samtal om att öppna en blågul lada där. Med tanke på den palestinska byggboomen finns det ytor att fylla.

Nu är det dags för EU, och Sverige, att ta nästa steg för att visa Israel att bosättningspolitiken är ohållbar - genom att införa märkning av varor som kommer från ockuperade områden. Då kan europeiska konsumenter i (brist på) handling visa syn på politiken.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!