Sverige kan sägas vara en stormakt på två områden: bistånd och signalspaning. Kablar under Östersjön, skräck för ryssen och tekniskt kunnande gör svenska FRA till en stjärna på spionhimlen. Förstklassig information om Rysslands inre liv samlas in. Och skickas vidare till ett ytterst tacksamt USA.
Att det fungerar så, slås fast i dokument från den numera Rysslandsbaserade amerikanske NSA-agenten Edward Snowden. Men vid sidan av de detaljer som nu friläggs, är detta ingen egentlig nyhet. Och förutsatt att allt sker på laglig väg finns det inget skäl att kritisera samarbetet. Tvärtom, faktiskt. Sverige är ett alliansfritt land som måste lita till och utnyttja sina egna resurser. Kan vi sälja vår information i utbyte mot information från andra länders underrättelsetjänster, är det bra. Exakt vad vi får i retur är naturligtvis omöjligt att veta. Professor Jan Hallenberg på Försvarshögskolan tänker sig exempelvis upplysningar om hotbilder mot svenska soldater i länder som Afghanistan och information om människor i Sverige med kopplingar till exempelvis al-shabab eller al-Qaida.
Våra relationer med Ryssland gynnas förstås inte av avslöjandet. Och de är redan spända, inte minst på grund av Carl Bildts kritik genom åren och hans lovvärda initiativ att dra in östländer som Ukraina i EU-gemenskapen. Men ryssarna är säkert inte särskilt förvånade över att FRA och USA spelar under täcket med varandra. Möjligen skakar de lite extra på huvudet åt vår påstådda alliansfrihet.
Det har de skäl att göra. Alliansfriheten är ett definitivt överspelad. Moder Svea står med båda träskorna säkert placerade i den västliga försvarsalliansen - hon är världens mest öppet hemliga Nato-kompis. Sverige har lovat vakta Natolandet Islands luftrum och vi har bjudit in Nato till jättelika övningar på svenska flygfält. Nyligen erbjöds vi att bidra med åtta Gripenplan och ett minröjningsfartyg till Natos snabbinsatsstyrka (NRF) nästa år.
Sverige borde självklart ta steget ut och bli fullvärdig Natomedlem. Det är inte bara logiskt och rimligt, det skulle dessutom leda om den olycksamma svenska försvarspolitiken. Exakt hur galen den är visade sig tidigare i år då ryskt flyg övade strax utanför Gotska Sandön. Sverige reagerade inte. Men Nato reagerade: två danska plan lyfte från sin bas i Litauen för att markera mot den ryska provokationen.
Sverige underlät inte att reagera för att vi saknar flygplan. Vi bygger ju egna plan. Problemet är att de projekten är så svindyra att vi knappt har råd att flyga planen. Den tragikomiken skulle vi slippa om vi blev Nato-medlem och kunde poola våra begränsade resurser med andra länder.
Ryssland håller på att rusta upp sitt försvar och svenska försvarsvänner ropar efter förstärkningar av försvaret. Det har vi inte råd med. Men att kliva in under Natos säkerhetsparaply är både god ekonomi och god säkerhetspolitik.