Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Desperata unga män kan vara lika farliga som terror

Här är nya detaljerna kring dådet: • Vapnet • De åtta skadade personerna • Livräddning på gärningsmannen.
Det fasansfulla dådet i Vetlanda beskrivs inte längre som ett misstänkt terrorbrott.
Foto: MIKAEL FRITZON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det fasansfulla dådet i Vetlanda påminner om att unga män i utanförskap är en stor riskfaktor i ett samhälle.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det tog tid innan vidden av det som hände i Vetlanda på onsdagseftermiddagen sjönk in. Det säger något om dagens Sverige: småländska Vetlanda ligger långt ifrån mediernas och polisens fokus. 

Polisen har fått beröm för sitt rådiga ingripande, men likväl hann det gå 16 minuter innan den första polispatrullen var på plats och kunde gripa gärningsmannen. Varje minut under en sådan besinningslös attack kan betyda skillnaden på liv och död.

Bristen på polisiär närvaro i stora delar av Sverige skapar en känsla av utsatthet. Skjutningar, sprängningar och andra former av grovt våld är inte längre ett storstadsfenomen. Även på små orter har man allt oftare problem med organiserad brottslighet och gäng som skapar otrygghet i centrum. Ett av många exempel är Kumla, där SJ har hotat att sluta stanna med tåget.

Polisen har valt att vara oerhört förtegen om attacken i Vetlanda. Det är olyckligt, eftersom bristen på information lätt ger utrymme för vidlyftiga spekulationer och misstro. Som väl är har medierna snabbt fyllt tomrummet med uppgifter om gärningsmannen. 

Det vi vet är att han är en 22-årig afghansk medborgare som kom till Sverige 2016. Han har sedan dess beviljats två tillfälliga uppehållstillstånd och väntar sedan i höstas på svar på sin tredje ansökan. Mannen är dömd för ringa narkotikabrott.

Händelsen befarades först vara ett terrorbrott, men de misstankarna är nu avskrivna.

I väntan på att motivet fastställs kan man göra några centrala observationer: Det är inte säkert att det längre går att göra skarpa distinktioner mellan terrorhandlingar och andra grova våldsdåd. Allt oftare utförs terrordåden i Europa av ensamma gärningsmän beväpnade med knivar. 

Den exakta gränsen mellan ideologisk/religiös övertygelse, psykisk ohälsa, kriminalitet och social utsatthet blir alltmer flytande. Ibland är motivbilden tydlig, som i de senaste islamistiska knivattackerna i Frankrike. Men desperata människor kan också välja att klä sina våldsamma dåd i ideologiska termer trots att den utlösande faktorn kanske är en annan. 

Fokus för den kommande debatten bör därför snarare riktas mot gruppen unga och ensamma män i utanförskap. Det är sannerligen inte bara en invandringsfråga. Även inrikes födda män, som trillar ur samhällsgemenskapen, kan utgöra en fara. Det räcker med att påminna om dubbelmordet i Linköping och rasistdådet i Trollhättan. Det finns en välkomnande ideologisk miljö även på den kanten: högerextremism och incels, exempelvis.

Men det går inte att blunda för att det stora skuggsamhället som har byggts upp under senare år utgör en särskild riskmiljö. Många unga män lever under utsatta förhållanden, inte sällan präglade av hemlöshet, missbruk, illegal vistelse eller utvisningshot. Följetongen med gymnasielagen har skapat en stor grupp som har fått stanna kvar i Sverige, men i stor ovisshet.

Den politiska hemläxan efter det fruktansvärda dådet i Vetlanda måste därför bli dubbel: öka polisnärvaron även i småstads-Sverige och se till att begränsa antalet unga män – både inrikes och utrikes födda – som lever i ett farligt utanförskap.