Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den stora baksmällan efter nationalismfebern

Tre folkomröstningar om oberoende har alla lett till besvikelser. Ensam är inte stark.

Euforin blev kortvarig för katalaner, kurder och britter. Alla får de nu bittert erfara att separatism ofta kostar mer än den smakar.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Under loppet av drygt ett år har tre avgörande folkomröstningar hållits. Den 23 juni 2016 röstade britterna för att lämna EU. Den 25 september i år röstade kurderna för att bryta sig loss ur Irak och den första oktober vann jasidan i folkomröstningen om ett självständigt Katalonien. 

Men segerfesterna har snabbt övergått i svåra baksmällor. De senaste dagarna har Spanien upplöst den katalanska regeringen och riksåklagaren planerar att ställa de ansvariga inför rätta.

I söndags protesterade runt 300 000 personer i Barcelona emot parlamentets beslut att utropa självständighet. En färsk opinionsmätning visar att 55 procent av katalanerna motsätter sig självständighet medan bara 41 procent är för. 

Det understryker det bisarra i separatisternas anspråk. De har inte bara agerat i strid med Spaniens konstitution; de har inte ens det egna folket med sig. Entusiasmen har knappast ökat av det faktum att mer än 1500 företag har valt att lämna Katalonien.

Kurderna gjorde en katastrofal felkalkylering

Kurdernas bevekelsegrunder är lättare att sympatisera med i ljuset av Saddam Husseins brutala styre. Men beslutet att driva fram en folkomröstning om självständighet har likväl visat sig vara en katastrofal felkalkylering. 

På bara några veckor har det mesta som kurderna byggt upp raserats. Irakiska trupper återtog den oljerika Kirkukprovinsen i en blixtoffensiv som knappt mötte något motstånd alls. 

Kurderna har nu förlorat nära 40 procent av de territorier som de tidigare kontrollerade. Bitterheten mellan de rivaliserande partierna KDP och PUK är djupare än på länge. Ovanpå detta avgick presidenten Masoud Barzani överraskande i söndags och det kurdiska parlamentet stormades av en uppretad mobb.

Sällan har segerrusiga förhoppningar grusats så snabbt och skoningslöst.

Efter Brexit kommer "Bregret"

Slutligen har vi Brexit - britternas olycksaliga beslut att lämna EU i mars 2019. Stödet för att lämna unionen minskar nu och det talas om "bregret", det vill säga en ånger över folkomröstningsresultatet.

Förhandlingarna med EU går trögt och det blir alltmer uppenbart att priset för att stå utanför unionen kommer att bli högt för Storbritannien. 

Separatismens baksmälla är således påtaglig över hela linjen. Lärdomarna är tydliga: Det har målats upp orealistiska bilder av oberoendets fördelar och av den egna förhandlingsstyrkan. Folkomröstningarna har dessutom sått split inom befolkningen. Människor har ställts emot varandra; i stället för en enig nation har man skapat ett polariserat samhälle.

Nationalismens sötma är förrädisk. Visst kan det finnas exempel där självständighetssträvandena är både rimliga och realistiska. Men alltför ofta slutar utbrytningsförsök i krig och besvikelser.

Låt oss hoppas att efterbörden av dessa tre folkomröstningar kommer att minska separatismens lockelse framöver.

 

 Läs också: Alla blir förlorare på spansk skilsmässa

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!