Därför är prideparaden mycket mer än en folkfest

Efter några års uppehåll är det äntligen dags för prideparad i Stockholm.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / IBL
Regnbågsflaggan vajar i vinden.
Foto: Stina Stjernkvist/TT / TT NYHETSBYRÅN

Att människor fortfarande drabbas av hat, trakasserier och våld på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet visar att kampen för hbtq-personers rättigheter är långt ifrån vunnen.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I dag är det dags igen. Efter två års pandemi-upphåll kommer den stora Prideparaden återigen att tåga igenom Stockholms innerstad. 50 000 personer och 65 motorfordon ska delta i det 4,5 kilometer långa tåget för att fira rätten att älska vem man vill. Mångdubbelt fler lär samlas på stadens gator för att beskåda Stockholms största folkfest. 

Även om väderleksrapporten visar sol väntas mörka moln på himlen i dag. Alternativ för Sverige inleder nämligen sin valupptakt i Rålambshovsparken samtidigt, bara ett stenkast ifrån platsen där Prideparaden börjar. Partiet är allt annat än hbtq-vänligt. Bland annat har partiledaren Gustav Kasselstrand tidigare kallat regnbågsflaggan för en ”skymf”. 

”Tips till alla familjer som närvarar på vår valupptakt på lördag. Ha noga uppsikt över era barn när ni rör er förbi Pridetåget. Skydda dem mot HBTQ-lobbyn och den vulgära sexualiseringen av barn.” Så skriver det högerextrema partiet på Twitter inför lördagens möte. Partiets retorik är en påminnelse om att risken det kan innebära att engagera sig för hbtq-personers rättigheter.

Trots att länderna i Norden tillhör några av de mest hbtq-vänliga i världen finns här såväl nazister som islamister som vill tvinga tillbaka hbtq-personer in i garderoben igen.

En kartläggning från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) visar att organisationer som bedriver opinionsbildning för hbtq-frågor är mer utsatta för hat och hot jämfört med andra aktörer inom det civila samhället. Nästan hälften svarade att de någon gång hade utsatts för trakasserier, hot eller våld. En tredjedel svarade att det hade skett någon gång under de senaste tolv månaderna.

Terrordådet mot gayklubben London pub i Oslo i slutet av maj, där två personer dödades och 19 skadades, visar de fruktansvärda konsekvenserna av att extremister gör hbtq-personer till måltavla för sitt hat. Den terrormisstänkte rörde sig i islamistiska kretsar i Norge och var känd av den norska säkerhetspolisen sedan 2015. Attentatet skedde bara några dagar före Oslos planerade prideparad och av säkerhetsskäl fick paraden ställas in. Ändå ägde en spontan manifestation rum i centrala Oslo samma dag, där deltagarna skanderade: ”We are here, we are queer, we won't disappear”. 

Terrorattentatet i Olso påminner om hur viktig Prideparaden är. Att ens kunna genomföra en prideparad är en omöjlighet i stora delar av världen. Det finns fortfarande närmare 70 länder där homosexualitet är förbjudet, varav tio där det är belagt med dödsstraff. 

Trots att länderna i Norden tillhör några av de mest hbtq-vänliga i världen finns här såväl nazister som islamister som vill tvinga tillbaka hbtq-personer in i garderoben igen. Därför behövs Prideparaden som en synlig manifestation för hbtq-personers rättigher. Rätten att ta plats i det offentliga rummet utan att behöva be om ursäkt för sin existens. 

”We are here, we are queer, we won't disappear”.