Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Därför är framgången för M goda nyheter

Foto: OLLE SPORRONG

Att Moderaterna lyckas befästa positionen som Sveriges andra största parti är goda nyheter för fler än partiledaren Ulf Kristersson. Men partiet får inte slå sig till ro.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Flera partier kan utropa sig till segrare efter söndagens EU-val. Men för inget annat parti var framgången så viktig som för Moderaterna.

I det förra EU-valet 2014 gjorde M ett katastrofval och landade på 13,6 procent. Länge såg det ut som om partiet var på väg mot ett nytt praktfiasko. Moderaterna låg på historiskt låga nivåer i opinionsmätningarna och nådde den sämsta noteringen sedan Anna Kinberg Batras bottenrekord.

Men i slutspurten vände vinden och Moderaterna lyckades bärga hela 16,8 procent av väljarna. Viss draghjälp fick partiet säkert av uppmärksamheten kring Lars Adaktussons röstande i abortfrågan. Men det gick också att skönja en Tobéeffekt i valrörelsens slutskede, där toppkandidaten effektivt lyckades trumma in sina budskap kring både migrationen och brottsligheten.

Andraplatsen psykologiskt viktig för Moderaterna

Därmed säkrade Moderaterna platsen som näst största parti i kraftmätningen med SD. Avståndet till KD, som fick 8,7 procent, blev ännu mer betryggande. Den psykologiska effekten av detta ska inte underskattas. Länge har det ansetts vara en tidsfråga innan SD passerar M som Sveriges andra största parti. 

Nu kan Ulf Kristersson dra en suck av lättnad. I två val i rad har Moderaterna överraskat positivt på upploppet. Omvänt har luften gått ur SD:s siffror på valdagen, även om partiet har gått framåt rejält i varenda val.

Det betyder rimligen att det interna missnöjet inom Moderaterna mojnar. De som vill att partiet ska göra en kraftigare högergir får bida sin tid. 

Man kan ha olika syn på hur effektiv Ulf Kristersson är som partiledare. Under långa tider är han frånvarande i debatten och partiet framstår som energilöst. I stället för att bedriva en effektiv oppositionspolitik här och nu drar Kristersson i gång olika seminarieverksamheter - en integrationskommission och ett nytt idépolitiskt program - som om partiet har all tid i världen.

M bör inte låta sig stressas till att bli ett annat slags parti

Men partiets ideologiska kurs ligger i grunden rätt. Sverige behöver ett stort och ansvarstagande, liberalkonservativt parti som tror på det rationella samtalet och på internationellt samarbete. 

Omsvängningen från Reinfeldts tid när det gäller migrationspolitiken och synen på statens hårda kärna har varit helt nödvändig. Däremot finns inget behov av ytterligare ett parti som vill undergräva public service, liera sig med bensinuppropet och ägna sig åt symbolstrider i stället för reformpolitik. 

Moderaterna bör inte låta sig stressas till att bli någonting annat än partiet är. EU-valet visar att det räcker långt att ta väljarnas legitima oro i trygghetsfrågorna på allvar och försöka leverera svar på dem. Hemläxan för M är att partiet måste visa upp samma glöd mellan valen som man lyckas med i valrörelsernas sista skälvande minuter. 

I flera EU-länder har den etablerade högern krossats av populister och EU-motståndare. I Sverige har den politiska revolutionen än så länge uteblivit. Det ska vi vara tacksamma för.

 

Läs också: Den nya högern får inte låta kulturkriget ta över