Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Där plasten går in, går vettet ut

Foto: HENRIK ISAKSSON / IBL
Foto: CHRISTINE OLSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Isabella Lövin, miljö- och klimatminister, bör betänka att fruktpåsen är bästa soppåsen och pappmuggen inte smartare än den i plast.

Regeringen borde vara ärlig - skatter på plast har lite med miljö att göra, men mycket med att få in pengar. Och förbud mot plastmuggar är mest symbolpolitik.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

”Vi står inför ett akut miljöproblem där människors hälsa och djurs överlevnad står på spel” sa finansmarknadsminister Per Bolund (MP) när han förra månaden presenterade ett förslag till plastpåseskatt. Tre kronor för bärkassar och 30 öre på de tunna påsarna vi stoppar frukt och grönt i.

Hans partikamrat, miljö- och klimatminister Isabella Lövin var inte mindre dramatisk när hon meddelade att regeringen ska utreda förbud mot plastmuggar och matförpackning av plast för engångsbruk. Detta utöver EU-förbudet mot engångsbestick och tallrikar i plast som inträder 2021.

”Utan drastiska åtgärder förväntas plastmängden i våra hav nästan fördubblas inom sex år”, motiverade Lövin. 

De flytande plastöarna består mest av fiskeredskap

Uppemot hälften av plastskräpet i havet är fiskenät. Mot dem föreslås inga förbud. Det är heller inte svenska plastpåsar som fyller oceanerna, i själva verket är vi duktiga på att slänga vår plast i återvinningsfacken eller åtminstone i de hushållssopor som eldas till fjärrvärme. 

Svenskar gör i regel inte uppror mot nya skatter. Men en och annan kanske släpper ut sin inre rättshaverist om påsskatten införs; häller ut potatisar och persikor på varubandet som den arma kassapersonalen måste samla ihop och väga. 

30 öre per fruktpåse - det blir några kronor i veckan. Det kan man leva med, om man vet vilken nytta det gör. Tyvärr är januarigänget inte ärligt på den punkten. Påsskatten har mycket lite med miljön att göra.

Naturskyddsföreningen föredrar fruktpåsar för soporna

Naturskyddsföreningen rekommenderar dem som vill vara miljövänliga att just använda de tunna fruktpåsarna som soppåsar, det är klimatsmartare än att köpa soppåsar på rulle - för de senare kräver mer energi vid tillverkning och ger mer avfall.

Men soppåsar ska vara skattefria, enligt förslaget. Liksom fryspåsar.

Med regeringens skatt skulle en bärkasse landa uppåt sju kronor, och det kan ha den goda effekten att människor använder dem om och om igen. Men om de ersätts med tygpåsar är den samlade miljönytttan tveksam.  Tygkassarna måste användas i åratal för att kompensera för växtodling och tillverkning. 

Plastpåseskatt är främst till för finansministern

Regeringens plastpolitik har alltså inte främst med miljön att göra utan med pengar. Staten vill fylla på kassan, och det kan behövas. Utgifterna för grundutgifter som försvar och rättsväsende måste öka, och välfärdsverksamheterna behöver också resurser.

Ett alternativ är då att höja inkomstskatterna, och det vore illa. Välfärden finansieras bäst av mer arbete, inte mindre. Då är andra skattekällor, till exempel konsumtion av plastpåsar och muggar, bättre. 

Klimatet är en ödesfråga, men väljarna är inte dumma. De har en aning om att pappmuggen inte är mycket smartare än den i plast. De vet att svenska plaststopp på sin höjd räddar någon mört, att det är svenska bidrag till internationella åtgärder som kan göra skillnad,

Däremot får förbudsivern många att vilja andas i en påse. 

 

Läs också: Varför sila plastskedar, men svälja konstgräs, MP? 

Bilresan en värre miljöbov än plastpåsen