Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dags för de vuxna i rummet att kliva fram

Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
Ulf Kristersson (M) har kört in i det berömda kaklet. En S+M-regering är det mest realistiska alternativet som finns att tillgå.

Allianspartierna måste sluta tjura och gå vidare. En S+M-regering är det mest realistiska alternativet som finns att tillgå i det låsta läget.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Så körde Ulf Kristersson in i det berömda kaklet. På söndagen gav moderatledaren upp försöken att bilda en regering efter att C och L sagt nej till att släppa fram en M-ledd ministär som behöver aktivt stöd av SD.

Inom borgerligheten pågår nu ett öppet gräl om vem som egentligen bär skulden för misslyckandet. Vissa utmålar Lööf och Björklund som förrädare. Ilskan över vad man ser som ett oförlåtligt svek vet inga gränser.

Inom C och L är man i stället besvikna över att Ulf Kristersson inte har ansträngt sig tillräckligt för att hitta en blocköverskridande lösning. Att moderatledaren valde att offentliggöra sin parlamentariska strategi på Facebook i fredags har också väckt ont blod.

Allianspartierna har ägnat sig åt önsketänkande

Det hela är plågsamt att följa. Sanningen är att samtliga allianspartier har ägnat sig åt önsketänkande. C och L har låtsats som om en alliansregering är ett högst realistiskt scenario trots att de nya maktförhållandena i svensk politik har stått klara för alla under lång tid. Det finns inget överraskande med valresultatet; det blev precis som förväntat.

M och KD har å andra sidan försökt sälja in berättelsen att Sverigedemokraternas stöd är gratis. En borgerlig regering ska varken behöva samtala med SD eller ge partiet något inflytande. Det är förstås rent trams, och det var en välgärning att Jimmie Åkesson inskärpte den saken i fredags.

Alla allianspartier har levt i en fantasivärld där antingen S eller SD ska hjälpa borgerligheten till makten. Det har tagit över en månad för alliansen att ta sig igenom sorgens fem faser och acceptera att de parlamentariska förutsättningarna för en alliansregering inte föreligger. 

Nu  skulle det behövas fler vuxna i politiken

Ulf Kristersson talar gärna om att det behövs fler vuxna i politiken. Det behovet torde vara uppenbart för alla i nuläget, och moderatledaren får gärna föregå med gott exempel.

Det finns ett alternativ som uppfyller de flesta av de krav man kan ställa på en tillträdande regering. En S+M-regering skulle utan problem klara statsministeromröstningen liksom att få igenom sin budget och det mesta annat som läggs på riksdagens bord.

En sådan regering skulle också kunna ta sig an flera av de strukturreformer som behöver komma på plats - en ny skattereform och en ny bostadspolitik exempelvis. S och M har dessutom en stor samsyn i frågor som rör brottsbekämpning och migration.

Ändå avfärdas detta regeringsalternativ slentrianmässigt med att det är otänkbart. S och M måste till varje pris förbli politikens huvudfiender, heter det, även om det inte går att motivera med sakliga argument längre.

Det är inget vuxet resonemang, utan snarare dess motsats. Ulf Kristersson har nu kämpat in i kaklet för en borgerlig regering, precis som han lovade sina väljare före valet. Nu går regeringsbildningen in i nästa fas. 

Då bör Kristersson våga pröva en annan väg. Sedan återstår att se om det finns någon vuxen på andra sidan blockgränsen att skaka hand med.

 

Läs också: Alliansen är rökt - dags för S och M att ta över

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!