Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Centerpartiet är mitt
i en identitetskris

Pendlar runt fyraprocentsspärren. Det utlovade lyftet med Annie Lööf som partiledare verkar aldrig komma. Foto: Sven Lindwall

Med ett år kvar till valet syns inga tecken på att Centerns kris ska ge vika. Partiet pendlar runt fyraprocentsspärren i opinionsmätningarna och det utlovade lyftet med Annie Lööf som partiledare verkar aldrig komma.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det ska visserligen mycket till för att ett parti ska trilla ur riksdagen. Det har bara hänt två gånger tidigare i modern tid - Miljöpartiet 1991 och Ny Demokrati 1994. Och då var partierna i princip uträknade på förhand.

Det mesta talar trots allt för att Centern kommer att klara sig kvar med hjälp av stödröster. Men jämfört med Kristdemokraterna ligger ändå Centern farligare till. KD har en tradition av att opinionssiffrorna sjunker mellan valen för att sedan lyftas av borgerliga taktikröstare på valdagen. Dessutom har partiet en trogen kärna av väljare som aldrig lämnar partiet.

Centern däremot har bytt ut sin väljarbas och när två partier ska räddas av borgerliga taktikröstare blir röstningsbeteendet mer oförutsägbart.

Centerpartiet behöver därför hitta ett sätt att attrahera väljare på egna meriter. Ett sådant försök är det nygamla fokuset på landsbygdsfrågor.

Frågan är bara om det räcker. Centern av i dag är ett parti fullt av paradoxer. Man blandar miljöengagemang med ett tydligt ställningstagande för landsbygdens alla särintressen - från jordbruk och fiskerinäring till vargmotstånd, gruvbolag och åkerinäring.

I värsta fall lyckas man inte övertyga någon. För den som tycker att klimatet är en ödesfråga framstår det som besynnerligt att ett parti som ståtar med visionen om ett fossilfritt Sverige samtidigt propagerar mot kilometerskatt för lastbilar exempelvis.

Lika märklig blir krocken mellan landsbygdspopulism och nyliberalism. I samband med krisen kring idéprogrammet i vintras försäkrade Lööf att Centern ingalunda var ett nyliberalt parti. Men spåren av detta tänkande är alltjämt synliga i Centerns politik.

Visserligen föreslog man inte månggifte under stämman i Karlstad i helgen, men väl sådant som fri asylinvandring och privatisering av arbetsförmedlingen genom införandet av så kallad jobbpeng.

Att låta flyktingar söka asyl vid svenska ambassader runtom i världen är en sympatisk tanke, men det vore samtidigt ett radikalt avsteg från den form av reglerad invandringspolitik som alla västländer bedriver.

Det skulle kräva en omvandling av dagens samhälle, där välfärdssystemen steg för steg monteras ner och arbets- och bostadsmarknaderna släpps fria. Det är nog svårt att övertyga väljarna om att det är rätt väg att gå.

Centern befinner sig i en akut identitetskris. Det är svårt att få ihop partiets olika budskap och det är lika svårt att föreställa sig hur den typiska centerväljaren ser ut - hen som tror på den fria ekonomin, vill öka stödet till landsbygden och som tycker att skattebefriat kväve i handelsgödsel är grön politik när den är som bäst.

Centerstämman i Karlstad blev knappast den nystart som partiet skulle behöva.