Historien går egentligen utanpå allt. Centerpartiets andre vice ordförande och EU-parlamentarikern Fredrick Federley har i flera månader levt tillsammans med en dömd pedofil som frigavs villkorligt i januari.
Mannen är dömd för sammanlagt 22 grova våldtäkter mot barn, två fall av grovt sexuellt övergrepp mot barn, sex fall av sexuellt ofredande samt 38 fall av grovt barnpornografibrott. Övergreppens omfattning är svår att ta in.
Uppgifterna publicerades på alternativa mediesajter förra veckan, varpå Federley bekräftade dem på Facebook i torsdags. Han beskrev brotten som ”rakt igenom fruktansvärda, obeskrivliga och helt oförlåtliga”, förtydligade att han och förövaren gått skilda vägar, och aviserade timeout från politiken eftersom han mått dåligt under längre tid och nu fallit i bitar.
Under tisdagen medgav Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson till SVT att Federley känt till mannens bakgrund ”en längre tid” och att förtroendet för honom därmed har skadats. ”Tids nog får vi diskutera vad detta betyder för hans politiska framtid”, säger Arthursson. ”Där är vi inte nu.”
Det håller tyvärr inte. Historien är helt enkelt för allvarlig och frågorna för många för att behandlas som en privat angelägenhet.
Politik är en förtroendebransch, där kraven går utöver de rent juridiska. Väljarnas förtroende är något som tar tid att förtjäna och går snabbt att rasera.
Få anser att en person som har begått 22 grova våldtäkter mot barn har sonat sina brott efter blott sex år i fängelse.
I det här fallet går det inte att peka på ut något som formellt har gjorts fel. Federley är inte själv misstänkt för något brott och den person som han tills nyligen levde ihop med har i rättslig mening snart sonat sina brott.
Det är förmodligen ett skäl till att medierna har haft svårt att hantera de sensationella uppgifterna. Den här skandalen liknar helt enkelt ingen annan.
Så vari består då problemet? För det första har han visat prov på extremt dåligt omdöme. Det går inte att utesluta att han indirekt har utsatt barn för fara. Och han har ytterst gjort sig sårbar för påtryckningar och utpressning i egenskap av högt uppsatt svensk och internationell politiker.
Att han dessutom har utmålat sig själv som offret i denna historia, kommit med vilseledande uppgifter om omständigheterna i fallet och vägrat svara på frågor undergräver förtroendet ytterligare.
Men det handlar också om värderingar. ”Polisens nedprioritering av sexbrott mot barn är en skam”, skrev partiledaren Annie Lööf på Expressens debattsida för bara någon vecka sedan.
Det budskapet rimmar illa med det faktum att en av partiets ledande företrädare valde att bli sambo med en person som avtjänar ett straff för exceptionellt grova sexbrott mot just barn.
För det är naturligtvis detta som skaver mest i denna historia. Få anser att en person som har begått 22 grova våldtäkter mot barn har sonat sina brott efter blott sex år i fängelse. De svenska mängdrabatterna får absurda konsekvenser och innebär i praktiken att gärningsmän begår vissa övergrepp mer eller mindre ”gratis”.
Frågan är inte om, utan när Centerpartiet tar sin hand från Federley.