Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Veronica Palm har rätt om sjukvården

Veronica Palm (S) utredde tandvårdsskydd åt regeringen och kom med ett klokt förslag.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Pandemiutmattning, vårdskuld och en åldrande befolkning – utmaningarna tornar upp sig, resurserna måste användas klokt.
Foto: TT NYHETSBYRÅN

Pandemin har varit ett elddop för sjukvården. Nu måste resurserna fokuseras mot de verkligt vårdbehövande.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I mars slog den vänsterlutande socialdemokraten Veronica Palm världen – eller åtminstone denna ledarsida – med häpnad. I en utredning föreslog hon att den kostnadsfria tandvården för unga mellan 20 och 23 år ska dras in. Det är bättre, menade Palm, med åtgärder som gör att tandläkare ägnar mindre tid åt patienter med friska tänder och mer åt dem med verkliga problem.

Det fångar problemet med kostnadsfri sjukvård: ”Gratis” vård är förstås inte alls gratis, den kostar pengar som kan göra bättre nytta någon annanstans i vården. 

Dessutom leder avgiftsfrihet till överkonsumtion och slöseri. Ett övertydligt exempel på det är reformen som år 2016 gjorde receptbelagda mediciner gratis för alla under 18 år. Det ledde till en osannolik ökning av receptuttag till barn. Bland annat steg samhällets kostnader för mjukgörande salva från 11 till 65 miljoner kronor på ett år. För varför inte smörja in hela familjen när det inte kostar ett öre?

En kungsregel bör vara att vård inte ska vara avgiftsfri.

Om och när covidvaccinen väl har satt krokben för viruset kommer sjukvården att stå inför stora utmaningar. Många i personalen är slutkörda efter pandemins prövningar, det finns en förhöjd risk för både sjukskrivningar och att människor överger vården för andra karriärer. Dessutom finns det en vårdskuld som måste betas av. Samtidigt blir 40-talisterna allt äldre, vilket innebär att den eftersatta äldreomsorgen behöver mer resurser. 

Det är skarpt läge. Och ett gyllene läge att rensa bland subventionerna så att vårdresurserna satsas på det mest nödvändiga. 

Syftet ska självklart inte vara att införa priser som människor inte har råd med, utan att skapa trösklar mot överkonsumtion.

En kungsregel bör vara att vård inte ska vara avgiftsfri. Gratis medicin till barn, gratis tandvård och preventivmedel till unga under 21 och gratis primärvård för 85-plussare – det är reformer som måste förändras. Den svenska medelklassen har självklart råd att betala egenavgifter. De som har det knapert får hjälpas på andra sätt. 

Men syftet ska självklart inte vara att införa priser som människor inte har råd med, utan att skapa trösklar mot överkonsumtion. 

Nätläkarna, som aktivt inbjuder till onödig vårdkonsumtion för snuviga, borde inte finansieras med offentliga medel alls.

En annan problematisk subventionsform är högkostnadsskyddet. I dag behöver ingen betala mer än 2 350 kronor för receptbelagd medicin under en 12-månadersperiod. Sedan blir det helt gratis. Det bör förändras – något litet bör man alltid betala.

Så har vi högkostnadsskyddet för besök inom öppenvården. Taket i år ligger på 1 150 kronor, därefter får man ett frikort. Med en tröskel minskar risken att människor bokar tid för bagateller. Primärvården är hårt belastad ändå, på många håll.

Flera riksdagspartier gillar att lova gratisreformer, inte minst när val närmar sig. Det är hög tid att tänka om. 

Gör en Veronica Palm, överraska positivt.