Finally: Britterna har bestämt sig. De lämnar EU. Därmed har Storbritannien klivit rakt ut i det okända.
Det har redan stormat rejält på finansmarknaderna runt de brittiska öarna. Nya stormar väntar.
En av de få världsledare som nu jublar över en Brexit heter Vladimir Putin. Ett svagare och mer splittrat EU förblir en av hans politiska ambitioner.
Vinsten för Brexit visar hur splittrat Storbritannien är. Det är landsbygd mot stad, det är äldre mot ungdomar och det är lågutbildade mot välutbildade.
Det var extremt ansvarslöst av David Cameron att av rent partiegoistiska skäl hålla folkomröstning om Storbritanniens medlemskap i EU. En del av Brexit-rösterna las inte heller så mycket mot Bryssel som mot det politiska etablissemanget i London. Det var många röster mot David Cameron och hans regering.
Jeremy Corbyn och Labour kom också väldigt sent in i valkampanjen. Corbyns bleka insats i valrörelsen visar att Tony Blair hade rätt: Den personen är en katastrof för Labour.
Betydligt svårare att sätta på pränt är vad som sker nu. Det väntar minst ett par år av tuffa förhandlingar för britterna med EU. Brexitdrömmarna om en frihandelsgräddfil med EU kan visa sig bli en mardröm. Angela Merkel och andra EU-ledare vill nog gärna undvika att ge EU-motståndare i sina egna hemländer ett prejudikat.
Om inte David Cameron har hunnit meddela sin avgång som partiledare och premiärminister lär han göra det inom kort. Han har stått för ett historiskt misslyckande och sett till att Storbritannien lämnar EU.
Dessutom har den hätska valrörelsen lett till sår som är svåra att läka. De extrema överdrifterna, de rena lögnerna och de fasansfulla jämförelserna från brexit-förespråkare - EU som ett nazi-Tyskland - är inte glömda för att valet är över.
Stanna-sidan har också överdrivit. Det går exempelvis inte att exakt fastslå vad ett EU-utanförskap skulle ha betytt för hushållen, siffror som finansminister George Osborne flitigt har utnyttjat under kampanjen.
Den brittiska folkomröstningen och det sorgliga resultatet förblir ett allvarligt tecken i skyn. En populism byggd på främlingsrädsla och EU-motstånd växer inte bara i Frankrike. Då gäller det för de goda politiska krafterna att mobilisera och sluta skylla allt på EU.
Det finns en gammal trist politisk ovana i medlemsstaterna - inklusive i Sverige - att försöka vifta bort kontroversiella frågor med att det är "något som EU har bestämt". Men när problem uppstår beror det inte sällan på hur de nationella parlamenten har valt att genomföra EU-direktiv.
EU:s tobaksdirektiv förbjuder inte smaksatt snus, ändå hänvisar folkhälsominister Gabriel Wikström till EU när ett eventuellt förbud nu utreds.
Britterna har gjort sitt val. Det måste vi naturligtvis respektera. Men det handlar inte om någon bitterhet utan om realism: prislappen blir väldigt dyr för deras del.
Risken är stor att det snart blir en ny folkomröstning i Skottland om att lämna Storbritannien. I så fall kan Skottland snabbt återkomma EU-medlem.
Utan EU och utan Skottland. David Cameron kan komma att gå till historien som en av Storbritanniens mest katastrofala premiärministrar.
Texten har uppdaterats efter beskedet att Brexit-sidan vann folkomröstningen.
Läs också:
Väst går sönder - och vänstern spelar med
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.