Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bra att politiken börjar
agera i tiggerifrågan

När antalet tiggare ökar kan Sverige inte stå handfallet. Foto: Per Wissing

De EU-migranter som söker sig till Sverige för att tigga kommer från tröstlösa förhållanden. Men när antalet ökar kan Sverige inte stå handfallet. Vi måste bestämma vilken väg vi ska ta.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Ett alternativ är att inlemma tiggarna i det sociala skyddsnätet: bostad, försörjningsstöd och så vidare. Men välfärdsstaten skulle digna under en sådan gränslös princip. I praktiken skulle alla EU-medborgare då ges rätt till fulla förmåner i Sverige.

Ett annat alternativ är att låta kåkstäderna bli ett permanent inslag. Det är ohållbart. Inget vettigt samhälle låter medvetet en slum växa fram.


Vad återstår?
I dag famlar kommunpolitikerna. I Stockholm, exempelvis, svär de rödgröna på att inga permanenta kåkstäder ska få finnas. Å andra sidan vill man inte avhysa boplatser utan att erbjuda sängar, temporärt. Men det fungerar inte. Antalet boplatser har ökat från 17 i fjol till 54 i april, minst. Det finns mellan 600 och 1 000 tiggare i staden, beräknar man. Samtidigt kan man bara erbjuda drygt hundra sängplatser.

Ett problem ute i kommunerna är att politikerna inte orkar fatta svåra beslut. Men de saknar också redskap.


Moderaterna presenterade
på valborgsmässoafton på DN Debatt en rad konkreta förslag till bättre redskap. De förtjänar att tas på allvar. Dels vill man att kommuner ska kunna anställa väktare med befogenhet att upprätthålla de ordningsföreskrifter som faktiskt finns. Det är en idé värd att pröva; polisen kan inte lägga stora resurser på att flytta runt sovsäckar.

M vill också göra det lättare för privata markägare att få "bosättare" avhysta. Det är självklart: Äganderätten måste försvaras. Fallet med fastighetsägaren i Malmö – som å ena sidan nekades hjälp med vräkning, men å andra sidan med hot om vite beordrades att städa upp tomten - visar hur illa dagens regelverk fungerar.

Moderaterna vill dessutom kriminalisera organiserande av tiggeri. Det är intressant, men svårigheter finns. Hur ska "organiserande" definieras? Var går gränsen mellan "familjeprojekt" och organisering? Svårigheter till trots borde frågan ses närmare på. Det finns dessutom fog för oron att människor utnyttjas och luras. Då måste faktiskt rättssamhället skrida in.

Förslaget att se över Ordningslagen är också bra. I vissa kommuner måste ideella föreningar ha tillstånd för att samla in pengar. Skulle samma kunna gälla EU-migranter?


Beatrice Ask har fått kritik
för att hon inte kom med dessa förslag när hon var justitieminister. Det är en befogad kritik. Regeringen Löfven måste visa större handlingskraft. Det är lovande att ansvarig minister, Åsa Regnér (S), välkomnar det moderata förslaget "att förbjuda koppleri, fast för tiggeri", som hon uttrycker det.

Detta är extremt svåra frågor. Men representanter för hjälporganisationer, som Hjärta till Hjärta, menar att det är missriktad solidaritet att underhålla tiggandet. Det är bättre att hjälpa på plats.

Och visst vore det bättre om föräldrarna var hemma, hjälptes ur analfabetismen, och kunde se till att barnen går till skolan så att den onda sociala spiralen kan brytas. Om det borde svenska politiker tala och bilda opinion.

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!