Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Borsta bort kaksmulorna och sätt sprutt, Norlén

Tjena, tjena! Foto: FREDRIK PERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Hej moderat! Foto: FREDRIK PERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Du står på min fot. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Du ser längre ut på Instagram. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Mörkt i garderoben? Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Vi måste sluta att ses på det här sättet. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: HELEN PETTERSSON / FOTOGRAF HELEN PE
1 / 7

Om partiernas låsningar består, måste talmannen genast börja hota med nyval.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Dammsugare? Finska pinnar? Hallongrottor? Det är måndagspartaj hos talmannen igen. Stefan Löfven ska avlämna sonderingsrapport och de andra partiledarna ska få tala av sig. 

Många handskakningar och kamerablixtar blir det. 

Under kan ju ske, men det mesta talar för att S-ledaren kommer att ge samma besked som Ulf Kristersson (M) tidigare: Du, det är meningslöst att leka Hela havet stormar när det finns lika många stolar som deltagare. Vi kommer inte framåt.

Och tiden går. Långsamt. Kristersson fick två veckor på sig, trots att hans sonderingar borde ha gått på två minuter. Ett grupp-SMS till Annie, Ebba och Jan: "Har ni ändrat er sen i morse?" "Nej!" Ett enkelt mess till Stefan Löfven: "Skulle du kunna tänka dig att...?" "Glöm det!"

Även Löfven fick två veckor, kanske av rättviseskäl. Men nu är det hög tid att öka tempot. Talman Andreas Norlén måste börja sätta press och han har ett utmärkt verktyg, det där som går och går men aldrig kommer till dörren...

Kohandla, kompromissa, kom igen

Den så kallade kohandeln mellan Per-Albin Hanssons minoritetsregering och Bondeförbundet, krisåret 1933, är en legendarisk uppgörelse i svensk politik. Socialdemokraterna ville dra i gång en expansiv arbetslöshetspolitik - en vild idé vid den tiden - och Bondeförbundet ville skydda jordbruket, medan S var frihandelsvänligt. 

Ett skäl till att den knepiga överenskommelsen lyckades var tidsfaktorn, enligt statsvetarprofessor Leif Lewin: "När man lämnar läroboksexempel och analyserar riktig politik, finner man att denna faktor är en mycket påtaglig realitet", skriver han i boken Ideologi och strategi. "Riksdagen hade ett arbetsschema att följa. Det var nödvändigt att komma fram till ett beslut inom en begränsad tid."

Underbart är kort, herr talman

Som kontrast har den nuvarande talmannen signalerat att det finns oceaner av tid att förhandla. Han tänker inte låta sig stressas, har han sagt, och han tänker inte gå till riksdagen med något statsministerförslag om han inte är säker på att lyckas.

Det är en usel strategi.

Andreas Norlén måste borsta av sig kaksmulorna och knäppa på tidtagaruret. Inga mer utsiktslösa sonderingslongörer med Kristersson, Löfven eller Annie Lööf. 

Om fyra av hans statsministerförslag faller i kammaren blir det automatiskt extra val. Det ryggar alla partier utom SD för, bland annat eftersom man dessutom måste bekosta och bemanna en EU-valrörelse redan i vår. 

Alltså bör talmannen omgående gå till kammaren med ett statsministerförslag eller två - oavsett vad partiledarna säger om saken. Tick, tack, tick, tack. 

Det skulle tvinga partierna att börja röra på sig, överge sina drömlösningar och börja fokusera på näst bästa, eller till och med minst dåliga, alternativ. Det är det enda sättet att komma framåt. 

Mer tid kommer varken att göra löftesbrott enklare eller förändra den djävulusiskt komplicerade mandatfördelningen.

 

Läs också:

En S-M-regering vore bra för Sverige 

Fotnot: I tv-spelaren syns senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna vecka diskuterar Frida Park och Linda Nordlund flörten med hemmafruidealet bland unga feminister.

 

LÄS MER: Regeringen 2018: Det händer nu – enkelt förklarat