En januarimorgon 2016 inspekterar kommunen ett familjedaghem i Malmö. Men någon vuxen finns inte på plats. Fyra barn i åldrarna ett till fyra år har lämnats helt ensamma i en lägenhet där köksknivar och skruvdragare ligger framme. Först över en timme senare dyker dagbarnvårdaren upp och skyller sin frånvaro på ”ett privat ärende”, skriver Sydsvenskan.
Omkring två procent av av alla barn mellan ett och fem år är i dag placerade i ”pedagogisk omsorg” – det som tidigare kallades dagmammor. Det är en kraftig minskning sedan 1970-talet när de skötte nära hälften av den kommunala barnomsorgen, i regel i de egna hemmen.
Många föräldrar har kommit att föredra förskolor – där kraven på pedagogisk undervisning och utbildad personal är högre. Men brist på lämplig personal och svårighet att uppfylla arbetstidsregler har också fått många kommuner att lägga ned de kommunala familjedaghemmen.
Samtidigt finns en motsatt trend där privata bolag i stället öppnar familjedaghem och får bidrag av kommunen. I Malmö har antalet inskrivna barn på familjedaghem ökat från 80 till 235 stycken på bara några år.
Dagens vilda västern-marknad är ett svek mot barnen.
Ofta etableras nya familjedaghem i socialt utsatta och invandrartäta områden. Kommunföreträdare vittnar om att vissa bolag anställer kvinnor med svaga svenskkunskaper som talar sitt eget modersmål med barnen. Det finns rentav våldsbejakande islamister som bedrivit familjedaghem.
Samtidigt som allt fler politiker förespråkar obligatorisk förskola för att främja integration och svenskkunskaper finansierar det allmänna alltså familjedaghem som förstärker segregationen.
En orsak till problemen är att alliansregeringen fokuserade på företagens rätt att etablera sig, snarare än på barns rätt till kvalitativ omsorg. Regelverket gör det därför mycket svårt att komma åt oseriösa aktörer. Även vid mycket allvarliga brister får huvudmannen möjlighet att åtgärda bristerna innan kommunen kan dra in bidragen.
Det bolag där dagbarnvårdaren lämnade barnen ensamma har kunnat fortsätta sin verksamhet, enligt Sydsvenskan. Men vid nya inspektioner hos bolaget ifjol fann Malmö stad bland annat smutsiga lägenheter som var fulla av flugor och dagbarnvårdare som talade så dålig svenska att barnen fick tolka åt utredarna.
I somras föreslog en utredning ett totalt etableringsstopp för nya familjedaghem. Det vore att gå väl långt – många föräldrar uppskattar den verksamhet som bedrivs. I glesbygd kan familjedaghem dessutom vara enda möjligheten till barnomsorg på ett vettigt avstånd.
Men regeringen borde snarast gå vidare med skärpta krav på språkkunskaper, kvalitet och utbildning för dem som driver familjedaghem.
Dagens vilda västern-marknad är ett svek mot barnen.