Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Blunda inte för hotet

Synagogan i Malmö. Foto: JOACHIM WALL

Foto: Joachim Wall

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är vinter i Sverige, men somliga vindar drar kallare än andra. De senaste veckorna har vi hört om flera antisemitiska incidenter. En judisk pojke i Malmö tvingades gå till polisen för att slippa glåpord och stenkastning från klasskamraterna. Två kvinnor i Rosengård, i samma stad, har fått dörren nerklottrad med hakkors. Nyligen skrev Mathan Ravid i DN (18 december) om hur han och en grupp judiska vänner prövat att gå ut med kippan på i Uppsala. Resultatet var nedslående: Hitlerhälsningar från krogbordet bredvid.

När svenska judar och antirasistiska aktivister försöker dra uppmärksamhet till sådana vardagstrakasserier möts de inte sällan av ett slags otålig irritation. Visst, tycks många mena, visst är det fruktansvärt för de drabbade men är antisemitismen verkligen ett stort problem i dagens Sverige?

Svaret beror på vem man frågar.

 

Ickejudiska svenskar märker naturligtvis inte mycket av denna växande antisemitism. Judefientliga uttryck har nästan helt städats ut ur den respektabla offentligheten, och vaksamheten är stor mot antisemitiska konspirationsteorier och fördomar. Renhållningsarbetet bedrivs inte bara av organisationer som Svenska kommittén mot antisemitism och Expo. Det är också väl förankrat bland politiker och opinionsbildare.

I dag framstår det därför som nästan otänkbart att ett antijudiskt parti skulle kunna vinna plats i riksdagen. Det räcker med att se på SD.

Om Jimmie Åkessons gäng hade hållit fast vid sitt ursprungliga, naziinfluerade tankegods hade de inte suttit i riksdagen i dag. Framgången krävde att de bytte till en mer salongsfähig modefördom, nämligen islamofobi. De högerextremister som insisterade på att förneka Förintelsen har blivit kvar i smågrupper som Nationaldemokraterna, och kan på sin höjd erövra ett kommunmandat här och där.

 

Men trots att antisemitismen har förvisats till det politiska samtalets marginaler förblir den ett jättelikt problem för de drabbade. De antijudiska fördomarna har inte dött ut, bara för att de inte syns i offentligheten, utan tvärtom frodats i skuggan. Färska konspirationsteorier gror på nätet, kring Israel och 11 september-attackerna. De senaste decenniernas invandring från länder i Mellanöstern där antisemitismen är mycket utbredd har dessutom skapat en helt ny antijudisk undervegetation i Sverige, utanför den traditionella högerextremismens bokstavssoppa av småpartier.

Krasst uttryckt är antisemiterna i Sverige numera betydligt fler än judarna. Det gäller att hålla den saken i minnet, för att förstå hur utsatta många svenska judar känner sig.

 

Problemets vidd går lätt majoritetssamhället förbi eftersom förövarna inte syns i offentligheten, men läget är inte desto mindre allvarligt för offren. Hatet de utsätts för får aldrig bortförklaras och relativiseras.

Det är bra att regeringen tar frågan på allvar.

Nolltolerans mot antisemitism måste gälla i hela landet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!