Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Replik: Rätt att stärka högskolors forskning

I regeringens vårändringsbudget ökar Högskolan Kristianstads (HKR) basanslag för forskning med hela 40 procent, den procentuellt största ökningen i landet. Motivet är att regeringen vill öka forskning knuten till viktiga utbildningsområden där högskolor bedriver stor verksamhet. Kritiker, bland annat företrädare för Kungliga Vetenskapsakademien (SvD, 24/5) och ledarskribenter på Expressen (25/5), menar att denna ”gigantiska satsning” handlar om regionalpolitik där forskningsresurser smetas ut, vilket hotar excellens och landet som ledande forskningsnation. Expressens slutsats är att vi inte kan ha ”ett Oxford i varje buske”.

Men kritikerna handskas ovarsamt med fakta och verkligheten. Att ökningen till lärosäten som vårt blir procentuellt sett stor beror på initialt små forskningsresurser. Den samlade ökningen av resurser som går till högskolor utgör endast en mycket liten andel av den stora forskningssatsning som nu genomförs i Sverige. Kritikerna glömmer att den avgjort största delen av den omfattande satsning som nu sker, ca 75 procent, tillfaller landets statliga externa forskningsfinansiärer. Som jämförelse ökar HKR:s forskningsanslag med ca 28 miljoner kronor, medan ökningen till de externa forskningsfinansiärerna ökar med ca 2 800 miljoner kronor – hundra gånger mer. Om man ska leta efter en ”gigantisk satsning” är det alltså hos de externa forskningsfinansiärerna man ska titta – men det blundar kritikerna för. Varför?

Vidare antyder kritikerna att forskningsmedel till mindre lärosäten är bortkastade, att de hindrar nationell excellens. Men då bortser man från de mätningar som visar att mindre lärosäten ofta presterar väl så bra som större, förutsatt att man ser forskningsprestationer i relation till de resurser som lärosätena förfogar över.

Den ökning som tillfaller högskolorna är välkommen av flera skäl. Landets högskolor bedriver en omfattande utbildningsverksamhet inom flera samhällskritiska områden, exempelvis för yrken som lärare och sjuksköterskor. Ökade forskningsanslag skapar nya möjligheter att ytterligare stärka kvaliteten i dessa utbildningar. Det ger också möjlighet att stärka forskningsprofiler, exempelvis uppbyggda kring tvärvetenskap och samverkan med det omgivande samhället, profiler som också gynnar regionen där lärosätet verkar, men som också nationellt ledande och internationellt erkända. Det handlar således inte om miljöer, som vissa tycks tro, vars resultat inte når utanför kommungränsen och som saknar konkurrenskraft.

Man kan avslutningsvis fundera på vad den ”gigantiska satsning” som nu görs på högskolor skulle ge om man i stället satsat medlen på de stora universiteten som redan har omfattande forskningsresurser. Ökningen motsvarar några få promille av forskningsresurserna hos de stora universiteten. På vilket sätt hade en sådan ökning öppnat upp för mer excellens och nya nobelpris?

Vårt budskap till Kungliga Vetenskapsakademien, Expressen med flera är: argumentera gärna för er sak, men ta reda på fakta om högskolornas forskning! Påstå inte att högskolorna får en gigantisk ökning – det är att sila myggor och svälja kameler. Sverige behöver kanske inte ett Oxford i varje buske, som Expressen formulerar det, men nog behövs utbildning och forskning även i städer som ligger en bit från Expressens redaktion och Kungliga Vetenskapsakademiens säte i huvudstaden.

Björn Brorström, styrelseordförande
Håkan Pihl, rektor
Högskolan Kristianstad