Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Ekman: Teodorescu har fel på viktiga punkter

Alice Teodorescu riktar kritik mot det av undertecknad genomförda forskningsprojektet ”Interaktiv rasism på internet, i pressen och politiken”. Kritiken innehåller en rad felaktiga påståenden och blottar en okunskap om den fria forskningens roll och position.

I ledarartikeln påstås det att forskningsprojektet ”ligger under justitiedepartementet” – detta är felaktigt. Forskningsprojektet (som avslutades vid årsskiftet) finansierades av Vetenskapsrådet och låg under Stockholms universitet och Örebro universitet. Forskningsprojektet var en del av det som brukar gå under benämningen grundforskning och vilar helt och hållet på självständighet gentemot staten. Denna självständighet är en viktig förutsättning för fri forskning och utgör grunden för svensk forskningspolicy.

Den policy brief som är föremål för Teodorescus kritik, består av en kort populärvetenskaplig
sammanställning av den kunskap som projektet tagit fram och som publicerats av Delmi som en del av kommitténs spridningsuppdrag av forskningsresultat. Inom forskningsprojektet har hittills åtta vetenskapliga papers publicerats i internationella vetenskapliga tidskrifter och volymer, och alla dessa publikationer har genomgått sedvanlig vetenskaplig granskning och kontroll. Av dessa åtta publikationer utgör den omnämnda ledarstudien en.

Teodorescu får givetvis tycka vad hon vill om vår forskning, inklusive slutsatserna som presenteras i den populärvetenskapliga sammanställningen, men att påstå att det är ”oroväckande” att oberoende forskningsresultat redovisas i populariserad form, av en oberoende kommitté, är mycket märkligt. En grundförutsättning för den liberala demokratin är att både politiska opinionsbildare (som exempelvis tidningsledare) och forskare kan delta i debatten om viktiga samhällsfrågor.

Ingenstans i ovan nämnda policy brief förordas att särskilda mediala röster inte bör publiceras, däremot riktas en kritik mot innehållet. Denna kritik bygger på en betydande redogörelse för utvecklingen i en större europeisk kontext baserad på internationell forskning. Teodorescu påstår att det ”närmast ser ut som ett försök att marginalisera obekväma röster”. Inget kunde vara mer felaktigt. Däremot välkomnar jag en större diskussion kring hur främlingsfientliga föreställningar och uttryck letar sig in i samhällsdebatten samt hur dessa, på sikt, riskerar att normaliseras.

Mattias Ekman
Docent i medie- och kommunikationsvetenskap, Stockholms universitet