Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Replik: Veganer utsätts visst för diskriminering

Replik på ledaren ”Nej, veganer ska inte in i diskrimineringslagen”.

Expressens ledarsida framförde den 28 december kritik mot vår debattartikel i Aftonbladet. Ledartexten innehåller dock direkta felaktigheter.

För det första framförs att det inte är diskriminering att förvägra veganer animaliefri kost i skolan. Som skäl för detta anges att kosher- eller halalkost inte heller erbjuds. I stället erbjuds dessa skolbarn, liksom veganer, vegetarisk mat. Detta argument är felaktigt. Vegetarisk mat är kosher och halal. Dessa religiösa kostföreskrifter kräver inte att utövaren måste äta kött till varje måltid. Att däremot erbjuda animaliska produkter som enda alternativ till någon som valt att avstå dessa är naturligtvis inte att respektera dennes val.

För det andra ser Expressens ledarredaktion skenande kostnader framför sig om veganer tillåts få mat de kan äta. Man jämför med att skärpningen av lagen vad gäller diskriminering av funktionsnedsatta skulle ha kostat 40 miljarder. Detta är ett synnerligen märkligt resonemang. Den extra kostnaden att erbjuda veganska måltider till det ökande antal som önskar denna kost är förstås en struntsumma och inga miljarder. Det är också möjligt att låta vegansk mat vara grunden i all servering och låta animalier vara ett tillval, vilket skulle innebära lägre kostnader.

För det tredje framförs att veganer inte diskrimineras alls utan bara ”känner sig” diskriminerade, vilket inte stämmer. Att veganer faktiskt diskrimineras har uppmärksammats under lång tid. 2003 lade Hillevi Larsson (S) en motion i Sveriges riksdag för att stärka just veganer och vegetarianers diskrimineringsskydd med särskilt fokus på mat i skola och förskola. Förslaget röstades ned, främst med motivering att riksdag inte skulle lägga sig i kommunala angelägenheter. Men diskriminering mot veganer förekommer även på statligt styrda arbetsplatser, t ex försvarsmakten. Där är det inte möjligt för veganer att erhålla växtbaserade alternativ. Är det inte diskriminering att förvägra någon mat hen kan äta när denne är oförmögen att ordna mat på egen hand? Vissa skolor förbjuder veganföräldrar att förse barn med egen mat. För en militär i fält är det förstås omöjligt att ordna maten själv. I Kanada stämde en brandman sin arbetsgivare efter att ha blivit förvägrad vegansk kost under en längre skogsbrandsbekämpning. Liknande situationer kan uppstå i Sverige. Äldre veganer som erhåller kommunal omsorg riskerar också att drabbas av samma diskriminering som barn.

2015 beskrev tre forskare på SvD Brännpunkt förekomsten av vegodiskriminering. Debattartikeln fokuserade då inte på diskrimineringslagsstiftning. I stället vädjande skribenterna till Skolverket och DO att utfärda rekommendationer om att ta hänsyn till barn och elever från vegofamiljer enligt bl a Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.

Expressens ledare tycker vår artikel är en ”klagan” och vi beklagar att den tolkats så. Vår debattartikel är ingen klagan utan lyfter fram det positiva som följer med ett grönare ätande. Både miljö, hälsa, matförsörjning och världsekonomin främjas stegvis ju mer från växtriket vi äter. Vi bör därför fråga oss om det är etiskt försvarbart att skicka miljarder kännande varelser till slakt när vi bara vinner på att låta bli. Detta var grunden till att vi vädjade om att undanröja hinder för grönare matvanor, däribland diskriminering av veganer. Det finns hundratusentals veganer i Sverige idag. Det är ingen svag, undertryckt minoritet man behöver tycka synd om. Tvärt om växer den, många inspireras bl a av kampanjer som nu pågående Veganuari och 21-dagarsutmaningar. Detta motiverar dock inte fortsatt diskriminering. Hur den upphör, vilka lagar vi behöver stifta är sekundärt. Det viktiga är att vi tillsammans arbetar för ett samhälle som inkluderar alla, i alla skeden av livet. 

David Stenholtz, bitr överläkare onkologi och ordförande Läkare för framtiden
Sarah Mansouri, kommunikationschef Djurens Rätt
Annika Carlsson Kanyama, docent industriell ekonomi  
Pär Friberg, präst Svenska kyrkan
Lars Frölander, OS-medaljör simning
Ida Kjos, jurist