Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Expressen ledare svarar Bahnhof

Bahnhofs bolagsjurist Wilhelm Dahlborn kritiserade i en replik måndagens huvudledare om datalagring – Smit inte från ansvar – Bahnhof och Tele2. Här svarar Expressens ledarredaktion.

Bahnhofs replik på vår ledare om datalagringen avslöjar en stor brist på kunskap om brottsbekämpning och en likgiltighet inför hoten från terrorismen och den grova brottsligheten.

Höjden av liberalism är tydligen att rycka på axlarna åt att polisen och Säpo har larmat om katastrofala följder av avsaknaden av datalagring. Numera är det ren tur om det exempelvis går att få tag på lokaliseringsuppgifter som kan binda en misstänkt mördare eller terrorist till en viss mobilmast.

Låt oss gå igenom Bahnhofs påståenden. Enligt företagets bolagsjurist Wilhelm Dahlborn borde det ha varit uppenbart för alla efter EU-domstolens dom 2014 att den svenska datalagringen stod i strid med EU-rätten. Det är Bahnhofs egen tolkning. Regeringens snabbutredning kom fram till rakt motsatt slutsats. Post- och telestyrelsen (PTS) förelade Tele2 att återuppta datalagringen. Tele2 överklagade, men förlorade i Förvaltningsrätten i Stockholm. Tele2 överklagade på nytt, och det var då som Kammarrätten begärde ut ett förhandsavgörande av EU-domstolen. Som bekant har det riktats kritik mot hur Kammarrätten beskrev den svenska lagstiftningen inför EU-domstolen, där intrycket gavs att lagringen var i stort sett obegränsad.

• I vår ledare finns en slarvig formulering som kan uppfattas som att teleoperatörer har fria händer att lagra trafikdata efter eget gottfinnande. Så är givetvis inte fallet. Däremot har teleoperatörerna rätt att spara alla de uppgifter som de behöver, exempelvis för fakturering. Och om en domstol beslutar att trafikuppgifter ska lämnas ut till någon av de brottsbekämpande myndigheterna är teleoperatörerna skyldiga enligt lag att göra det. Bahnhof låtsas i sitt svar som att det är frivillig verksamhet.

• Hur behjälpliga är då teleoperatörerna i att klara upp grova brott? En granskning som polisens Nationella operativa avdelningen (Noa) gjorde 2017 visade att polisen nekades datatrafik i hälften av fallen. Polisen konstaterade att många kriminella har bytt operatör för att slippa åka fast (gissa till vilka). Inrikesminister Mikael Damberg (S) riktade nyligen hård kritik mot hur vissa teleoperatörer obstruerar polisens arbete (Ekots lördagsintervju 23/2).

• Det stämmer att Tele2-domen inte alls har fått samma genomslag i den övriga EU-kretsen. Därför har behovet av ny lagstiftning inte ansetts överhängande. De flesta EU-länder har hållit fast vid sin gamla lagstiftning, såsom Frankrike, Spanien och Italien. Andra har gjort marginella justeringar; ytterligare andra har pågående översyner eller saknar lagstiftning på området. Bland annat görs hänvisningar till den nationella säkerheten, och eftersom sådana frågor inte lyder under EU-rätten har samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna och teleoperatörerna kunnat fortsätta som tidigare.

• Det vakuum som har skapats i Sverige har skadat möjligheterna att samarbeta internationellt, enligt Säpo. Det har blivit svårare att kunna dela med sig av information och att gå vidare med den information som man får från andra underrättelsetjänster. Bahnhof antyder att det skulle pågå någon suspekt och olaglig handel med information, I själva verket rör det sig om ett helt normalt säkerhetssamarbete för att avvärja hot från den gränsöverskridande terrorismen med mera. Sverige får tack och lov in mängder av tips från andra länders underrättelsetjänster. Och självfallet måste även Sverige bistå i möjligaste mån för att hjälpa andra länder. Flera av de IS-terrorister som har slagit till i Paris och Bryssel har exempelvis haft kopplingar till Sverige. Detta informationsutbyte sker inte i ett lagligt ingenmansland, utan regleras av offentlighets- och sekretesslagen.

• Att den nya lagen är försenad skyller vi inte på teleoperatörerna, utan på S/MP-regeringen, vilket tydligt framgår i ledaren.

• Två månaders datalagring borde vara mer än tillräckligt, menar Bahnhof. Polisen och Säpo fäller bara krokodiltårar för att dölja sin egen ineffektivitet, skriver Wilhelm Dahlborn. Det visar på en grund förståelse för brottsbekämpande verksamhet. Förundersökningar är ofta ett pussel. Efter att en terrorist som Akilov grips, exempelvis, finns ett behov att kartlägga hans förehavanden historiskt. Var sov han? Har han haft några medhjälpare? Med vilka personer stod han i kontakt? Möjligheterna att spåra sådan allvarlig brottslighet kommer att vara kraftigt begränsade med den nya datalagringslagen.

• Restriktionerna i den nya lagen gäller inte abonnemangsuppgifter, invänder Bahnhof. Det är helt korrekt. Dessa ingick över huvud taget inte i Tele2-domen och är ofta av ”telefonkatalogskaraktär”, det vill säga det framgår bara vem som har ett visst nummer.

• Slutligen varnar Bahnhof för missbruk. Wilhelm Dahlborn målar upp fantasirika hotbilder av en förestående polisstat. Men det är ju teleoperatörerna själva som sitter på alla de integritetskänsliga uppgifterna! Det är de själva som är grindvakter för datalagringen. De brottsbekämpande myndigheterna kan bara få tillgång till någon promille av dessa uppgifter och då först efter domstolsbeslut eller åklagarbeslut. Rimligen måste oron för missbruk alltså vara riktad mot den egna verksamheten.

Anna Dahlberg
politisk redaktör Expressen