Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Replik om högskolorna

Replik till Anna Dahlbergs ledare i Expressen ”Varför fördummar S Sveriges universitet?

Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg hävdar i en ledarartikel att många av landets högskolor, och därtill flera av de nya universiteten inte ”håller måttet”, ifrågasätter värdet av nyare universitet och föreslår att kvaliteten ökar genom att minska antalet lärosäten genom att nya universitet och högskolor skulle bli filialer till de gamla universiteten. Vi som är rektorer vid sådana lärosäten, menar att det helt saknas stöd för påståendena i artikeln. Lärosätenas betydelse som tillväxtmotorer i sina olika län och regioner är väl dokumenterad i en rad rapporter (exempelvis från Ingenjörsvetenskapsakademins (IVA) ”Attraktionskraft för hållbar tillväxt”). Andra mätningar, till exempel OECD:s mätningar av studenters läsförståelse, visar att svensk högre utbildning står sig väl internationellt, även efter den kraftfulla expansion av högre utbildning som har skett sedan 1990-talet. Landets högskolor och nya universitet spelar dessutom en central roll för att tillgodose samhällets behov av sjuksköterskor, lärare, ingenjörer mm.

Vi menar också att påståendet om bristande kvalitet på högskolorna och nya universiteten i förhållande till de stora universiteteten är taget ur luften. Dahlberg tar som exempel att andelen utbildningar som fick betyget ”bristande kvalitet” vid Malmö högskola i den senaste nationella kvalitetsutvärderingen är hög, men missar att uppmärksamma att det är samma andel utbildningar som fick betyget bristande kvalitet vid Karolinska Institutet (som Anna Dahlberg troligen skulle räkna till de ”välrenommerade”). Kvaliteten i utbildningen granskas av Universitetskanslersämbetet (UKÄ), och visar inte på samband mellan storlek och kvalitet, utan i stället att såväl högskolor som stora universitet har hög och ibland bristande kvalitet på sina utbildningar. Det är i sig anmärkningsvärt, då förutsättningarna för forskningsförankring av utbildningarna skiljer sig väsentligt mellan olika typer av lärosäten. De nya universiteten och högskolorna ansvarar för närmare 40 procent av den högre utbildningen, men erhåller endast drygt 10 procent av forskningsanslagen. Vi ställer oss också frågande till påståendet om att kvaliteten ökar om man skulle låta högskolor bli filialer till stora universitet. Det finns ingenting som visar att så är fallet. Högskolor och nya universitet är ofta duktigare på att profilera sig och analyser visar att de i förhållande till sina små forskningsresurser klarar sig utmärkt i nationell och internationell jämförelse.

Kvalitet i forskning och utbildning skapas inte primärt av storlek och namn, utan av skickliga individer och grupper som forskar och undervisar i starka, kollegiala miljöer, vilket sker såväl vid stora som små, gamla som nya lärosäten.

Hur högre utbildning ska organiseras och styras är en politisk fråga, men oavsett styresform är vårt ansvar att fortsätta värna kvaliteten i den utbildning och forskning som bedrivs vid våra lärosäten – och som i dag står sig väldigt väl i internationella jämförelser.

Marie Klingberg Allvin, vik. rektor Högskolan Dalarna, Gustav Amberg, Södertörns högskola, Peter Aronsson, rektor Linnéuniversitetet, Björn Brorström, rektor Högskolan i Borås, Anders Fällström, rektor Mittuniversitetet, Martin Hellström, rektor Högskolan Väst, Stephen Hwang, rektor Högskolan i Halmstad, Lars Niklasson, rektor Högskolan i Skövde, Paul Pettersson, rektor Mälardalens högskola, Håkan Pihl, rektor Högskolan Kristianstad, Johan Schnürer, rektor Örebro universitet, Johan Sterte, rektor Karlstads universitet, Kerstin Tham, rektor Malmö högskola, Anders Hederstierna, rektor Blekinge tekniska högskola, Agneta Marell, rektor Jönköping university och Ylva Fältholm, rektor Högskolan i Gävle