Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Slöjd är jättefint, erfar dryg stockholmare. Men matte är viktigare.

”Storstadsliberala Expressen tycker inte slöjd är fint nog.”

Den bredsidan riktar Mittmedias ledarskribent Marcus Persson mot Expressen i allmänhet och min anspråkslösa person i synnerhet.

Bakgrunden till Perssons ledare är en krönika – Hur många smörknivar tål Sverige? – där jag ifrågasätter slöjdens status som obligatoriskt ämne på högstadiet.

Dagens högstadieelever har 17 ämnen att hålla reda på. Och slutbetyget i slöjd väger lika tungt som något annat. Man skulle kunna lätta bördan lite. Bland annat skulle man, som jag föreslår, kunna göra slöjd till valfritt ämne på högstadiet. Låt eleverna välja mellan slöjd, bild och musik, exempelvis.

Att jag väljer att skriva om slöjd har inget att göra med att slöjd inte skulle vara ”fint nog”, naturligtvis. Eller att jag bor i Stockholm.

Däremot är det mindre viktigt att samtliga elever drillas i slöjd ända upp i nian, än att de drillas i de teoretiska ämnen som måste behärskas på bred front om Sverige ska fortsätta att vara en framgångsrik kunskapsnation.

Marcus Persson har förstås en god poäng när han skriver: ”Skolan är inte bara en transportsträcka för blivande ingenjörer och statsvetare. Skolan måste också vara en plats där en blivande snickare, kock eller konstnär synliggörs och uppskattas.”

Det är sant. Just därför bör slöjden finnas kvar som frivilligt ämne, så att den som skiner vid snickarbordet eller symaskinen kan fortsätta att skina, uppskattas och utvecklas för att kanske en dag bli hantverkare eller designer.

Tyvärr kan man misstänka att alla de som saknar teoretisk läggning inte skiner i slöjdsalarna lika klart som de skulle kunna göra. Slöjden har numera intellektualiserats: man måste kunna analysera och kontextualisera sitt arbete för att få högsta betyg. Det är en beklaglig utveckling.

Men apropå statsvetare kan man grunna över om det verkligen behövs fyra SO-ämnen: geografi, historia, samhällskunskap och religion. Skulle de inte kunna integreras till tre ämnen, åtminstone? Ämnesöverskridanden och tematik brukar ju betraktas som en dygd.

Jag är inte ute efter att antalet timmar ska dras ner – på någon front. Tvärtom; korta gärna loven så att det blir mer skola för alla.

Men en väldig hög av olika ämnen som splittrar och stressar eleverna kan inte vara ett självändamål.