Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Replik: ”Håna inte vårt engagemang för en bättre värld”

Sara Haraldsson och Sofia Brändström, grundare av Maktsalongen Foto: Emilia Bergmark-Jiménez
Sara Haraldsson och Sofia Brändström. Foto: Emilia Bergmark-Jiménez

Utbrända kvinnor beskrivs som trötta och de kräver för mycket. De borde ta hand om sig själva och inte förvänta sig för mycket av samhället. Detta tycks vara Ann-Charlotte Marteus budskap i ledarkrönikan Ta hand om er själva först, världsförbättrare. Den var i sin tur ett svar på Tove Dahlgrens debattartikel: Kvinnor – samhällets nya skyddsnät.

Detta resonemang känner vi igen allt för väl, att kvinnor ska sluta ta på sig för mycket, sluta vara stressade eller sluta ha ångest. Men att beskriva utbrända kvinnor som ”trötta” är felaktigt, nedvärderande, kränkande och innebär ett enormt osynliggörande av alla de som drabbas. Och framförallt missas poängen med Dahlgrens artikel, nämligen det faktum att det är ett enormt jämställdhetsproblem att unga kvinnor tvingas bära upp de delar av samhället där den gemensamma välfärden inte räcker till samt att alla inte bidrar i det arbetet, nämligen att männen saknas.

Maktsalongen har skrivit boken Stress och motståndskraft för att organisationer och individer själva ska kunna ta ansvar för sin stress och förhindra den. Vi har startat initiativet #nollvision mot utbrändhet eftersom det är ett jämställdhets- och demokratiproblem att unga kvinnor bränner ut sig och försvinner från civilsamhället. Vi ser det som ett stort folkhälsoproblem att upp emot 46 procent av 16-åriga tjejer är allvarligt stressade. Stress och utbrändhet orsakar stort lidande hos många människor och att var och en slutar att bry sig om andra för att istället ta hand om sig själva är inte lösningen.

Den nollvision vi har formulerat varken ersätter eller förtar betydelsen av nollvisioner mot dödsfall i trafiken eller vårdskador. Det är vårt sätt att försöka få civilsamhället att själva ta ansvar. Nollvisionen fokuserar på vad organisationer själva kan göra för att unga, framförallt kvinnor, ska kunna brinna utan att brinna ut.

Vi är trötta på att vårt ideella engagemang beskrivs som ”akut hybrisångest” och reduceras till en fritidsaktivitet, ungefär som att spela tennis, när det vi ägnar oss åt är att förändra världen. Det är vi som tar emot flyktingar på centralstationer, hjälper unga som inte kommer från akademiska hem med läxor och det är vi som hälsar på gamla så att de ska slippa ensamheten. Vi tar inte välfärden för givet, vi tar i där välfärden inte alltid räcker till. Så förringa inte vårt arbete. Världen är stor och komplex, men vi förändrar den allt väl. Och för det förtjänar vi respekt, inte att bli hånade och nedvärderade.

Sara Haraldsson och Sofia Brändström, grundare av Maktsalongen