Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Asbestdödens lieman går igen

Att höra att asbestdöden fortfarande hemsöker svenskar är vedervärdigt. Jag minns larmrapporterna från förr och de tålmodigt hostande, plågsamt döende arbetarmän som intervjuades i nyhetsprogrammen. Jag trodde att det var tragedier vi nu lämnat bakom oss.

Min första reflektion när jag läste i Dagens arbete om ökningen av människor som diagnosticeras med mesoteliom – ”asbestcancer” – var att det kanske rörde sig om en ROT-effekt: svenskar har ju renoverat så spånen flugit under de senaste åren. Och en del av spånen utgörs rimligen av asbest.

Kanske är Aftonbladets ledarsida inne på samma spår. Man zoomar åtminstone in på regeringen Reinfeldt och dess underlåtenhetssynder på arbetsmiljöområdet.

Men när jag kollar upp ”inkubationstiden” – tiden det tar för mesoteliom att ”bryta ut” efter att någon exponerats för asbest – finner jag att den är väldigt lång. Mellan 20 och 50 år. Enligt asbestos.com är den kortaste inkubationstiden 10 år. Dessutom tycks inget i-land ha nått ”peak mesoteliom” än, undantaget USA. I många tillväxtländer går det antagligen åt alldeles fel håll.

Jag håller helt med AB ledare om att alliansregeringen inte visade något brinnande intresse för arbetares arbetsmiljö, för att uttrycka det milt – åtminstone inte för klassiskt manliga arbetsmiljöer. Det råder ingen tvekan om att S-regeringar tar frågan på större allvar. Men regeringen Löfven kan inte utgå ifrån allt blir bra om man vrider klockan tillbaka till 2006.

Det behövs av allt att döma hårdare tag än så för att bekämpa asbestdöden. Och eftersom rädsla för förlorade jobb tydligen kan göra att både arbetsgivare och fack blundar för riskerna är det uppenbart: Här måste politiken stå för det långsiktiga säkerhetstänkandet.