Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Socialdemokratin som James Bond-skurk

spectre

Ni vet James Bond-skurkar. I en klassisk Bondrulle håller skurken en monolog precis före slutcrescendot. Han har just fångat Bond och tänker döda honom. Men först ska han berätta om sin Plan! Den briljanta Planen som ska ge honom gränslös makt och rikedom. Han inser förstås inte att, medan han kör sin stjärnögt galna monolog, listar vår hjälte ut hur han ska ta sig ur knipan och göra slut på ondskans imperium.

Socialdemokratin är inte ondskans imperium, det är varken min uttryckliga eller dolda poäng. Men när jag läser introt till partiets kongresshandlingar finner jag en definitiv touch av stjärnögd galenskap.

Först berättas det om partiets arbetslöshetsmål – och eftersom ett mål är alldeles för enkelt att nå, har man tre: EM-guld i sysselsättning 2020, lika hög sysselsättning för män och kvinnor och 90-dagarsgaranti för folk under 25 år.

Verktygen för att nå målen är också tre: 1) investeringar, 2) aktiv näringspolitik och 3) kunskapsreformer ”som gör att alla kan ta de jobb som växer fram”. Detta är, får vi veta, skillnaden mellan S och högern, som med oförfalskad sadism i blicken talar om behov av låglönejobb. S säger i stället: ”Samhället ska höja sina ambitioner – människor ska inte sänka sina”.

Genom Socialdemokraternas tre enkla knep, i ett drömt 1960-talssverige där det finns gott om enkla jobb men inga som misslyckas i plugget och inga flyktingar från kaosländer med några års skolgång i kappsäcken, kommer Sverige inte bara bli ett väldigt bra land. Nej, det är inte alls poängen i denna skrivelse. Poängen är att Sverige ska bli bäst i hela världen. Tack vare S ska vi ”nå den starkaste omställningsförmågan, den högsta kunskapsnivån och teknikintensiteten, den mest hållbara infrastrukturen och produktionen”.

Socialdemokratin ska ”lägga grunden för ett Sverige i full sysselsättning, som slår världen med häpnad i sin jämlikhet och frihet.”

Det är dålig svenska i den meningen. Men det är bevars det minsta problemet. Det större problemet är att meningen liksom ackompanjeras av nordkoreansk marschsång. Varför, ack varför, är det viktigt att slå världen med häpnad? Varför? Vem vinner på det? Är Sverige ett projekt som socialdemokrater knåpar på och dekorerar för att Stefan och Margot ska få komplimanger i Bryssel och i FN-skrapan? Är folket som (typ) satte dem att styra landet, bifigurer?

Hur man än vänder och vrider på saken är denna S-megalomani inget friskhetstecken. Tvärtom. Någon finsk politiker eller lärare ska ha sagt: ”Ni i Sverige talar alltid om att ni ska skapa världens bästa skola. I Finland nöjer vi oss med att skolan är bra.” Så talar hälsan.

Kongresstexten fortsätter med en stolt tillbakablick: Sverige har varit ”en världsledande välfärdsstat”. Men det kommer att bli så mycket, mycket bättre i framtiden! Genom partiets jobbagenda kommer Stefan, Magdalena och Ylva nämligen snart att kunna ”vaccinera Sverige mot framtida arbetslöshet”.

Fattar ni storheten i detta? Sverige, ett litet, exportberoende land, kommer i framtiden inte att påverkas av omvärldens efterfrågan. Vare sig omvärlden ratar våra varor eller det blir finanskris eller någon annan kris, eller en vanlig, hederlig global lågkonjunktur – vi är vaccinerade mot arbetslöshet. Oavsett vilka dramatiska skiften som sker i Sverige och världen – nya jobb kommer att ploppa upp automatiskt när vi behöver dem, som antikropparna i ett inbrottssäkert immunsystem. För vi är vaccinerade.

S är som sagt ingen Bond-skurk. Men båda gestalterna tycks ha drömt bort stora delar av den verklighet som utspelar sig utanför den magnifika bunkern.