Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Oanständigt, Karin Pettersson

Karin Pettersson, Aftonbladets politiska chefredaktör, har vitt skilda roller i åsiktskorridoren. Ena stunden är hon den bekymrade rastvakten som vädjar om anständighet i debatten. I nästa stund döper hon själv glatt meningsmotståndare på skoltoaletten.

När Aftonbladet eller någon koncernkollega attackeras är huden ofta tunn som smörpapper. När DN:s ledarskribent Erik Helmerson dristade sig att nämna Politism i samma mening som Russia Today och Avpixlat i en text om mer ideologiska medier var Pettersson ute redan innan morgonmötet och dömde ut den som skamlig.

När Karin Pettersson själv går till attack däremot förväntas hennes meningsmotståndare ha hud tjock som en telefonkatalog.

För några år sedan lät Pettersson exempelvis antyda att den nuvarande Neoredaktören Paulina Neuding – i likhet med Anders Behring Breivik – hatade vänsterpartisten Ali Esbatis då sex månader gamla bebis.

I vissa texter bär Pettersson båda hattarna samtidigt.

När Alexandra Pascalidou i veckan deklarerade att hon vill lämna programledarskapet i Ring P1 väckte det berättigad upprördhet (här är Expressens ledarsidas reaktion).

Alexandra Pascalidous beskrivning av hur hon under 20 års karriär bombarderats med hat och hot var helt enkelt avskyvärd.

Karin Pettersson reagerade också och skrev högstämt:

”det ingår i allas vårt uppdrag – folkets, elitens, ledarskribenternas – att se till att vårt offentliga samtal bottnar i anständighet.”

Men Karin Pettersson vore inte Karin Pettersson om hon inte dessförinnan hade tagit tillfället i akt att smeta hatet mot Pascalidou på en meningsmotståndare.

I Aftonbladets ledares värld var orsaken till Pascalidous två decennier långa mardröm glasklar: två nyskrivna krönikor av min kollega Ann-Charlotte Marteus (här och här).

”Samma vecka som Marteus publicerar sin andra krönika om åsiktskorridoren, meddelar författaren och journalisten Alexandra Pascalidou att hon överväger att sluta sitt jobb på Ring P1. Hon gör det efter att ha tagit emot flodvågor av hot och rasistiska tillmälen.

Det är bara det senaste exemplet på det hat som nu ökar i vårt land. Mot judar, mot muslimer. Mot kvinnor och invandrare. Ord som inte hade kunnat sägas för ett par år sedan sägs hela tiden i dag.

Just nu går värderingsförskjutningen extremt snabbt, och detta är resultatet.”

Det är inte ohederligheten som stör mig. Som om Pettersson på allvar skulle tro att det är Marteus krönikor som får det att plinga till i Pascalidous mejlkorg.

Eller som om hon innerst inne verkligen skulle tro att precis alla svenskar som är oroliga över bostadsbrist och skolplatser är rasister (frågan är vilket omdöme Karin Pettersson då har om Åsa Eriksson, socialdemokratiskt kommunalråd i Norberg, som grät i radion över situationen och som Marteus nämner i sin text. Att hon sympatiserar med Vitt Ariskt Motstånd?).

Det är inte heller Petterssons medvetna missförstånd som irriterar mig. Att hon avfärdar alla människor som mejlat Marteus som hatare – trots att Marteus gjort en poäng av att det handlar om resonerande och inkännade brev – är bara en vanlig dag i Schibsteds Åsiktsfabrik (Karin Pettersson kan på sin höjd citera läsarreaktioner om de bekräftar hennes egna åsikter. Annars är det DN Kultur man ska referera till – absolut inte läsare).

Det är inte heller de fula greppen som skaver, att smeta Breivik eller näthat på andra ledarskribenter är precis den typen av grepp man har kommit att förvänta sig av Karin Petterssons ledarsida.

Det är istället det förbannade hyckleriet som retar mig till vansinne.

Som att Pettersson å ena sidan påstår sig oroa sig för det ökade kvinnohatet, å andra sidan låtsas som att meningsmotståndare inte också drabbas av det sexistiska näthatet.

”Det är lätt att klaga på en åsiktskorridor när man själv slipper betala priset för vad som händer när den rasar”, skriver Pettersson med adress Marteus.

Som hon på allvar tror att Ann-Charlotte Marteus mejlkorg är fri från könsord, hat och hot (om hon verkligen lever i den villfarelsen borde hon titta på Uppdrag granskning där Marteus var en av de kvinnor som modigt ställde upp och läste upp hatet som riktas mot dem).

Och framförallt att Aftonbladets politiska chefredaktör djupt nere från gyttjegropen har mage att troskyldigt efterlysa en renare debatt.

Anständighet, sa Bull.

PATRIK KRONQVIST

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.