Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Putin skulle inte kunna vara mer nöjd

Svar på repliken Anklagelserna mot SD är befängda 

Sverigedemokraterna talar med kluven tunga gentemot Ryssland. I Stockholm är man hårdför, i Bryssel foglig och medgörlig. Det var i grova drag tesen jag drev i ledarkrönikan: ”SD gullar med Putin”.

När SD:s Björn Söder, Julia Kronlid och Mikael Jansson nu replikerar lyfter man främst fram partiets ställningstaganden gentemot Ryssland i riksdagen, något jag alltså inte ifrågasatt.

Det andra temat i repliken är att partiets Rysslandsvänliga röstningsmönster i Europaparlamentet inte beror på att man vill kratta manegen för Putin, utan bara på att man är kritisk till EU:s associationsavtal.

För att ro hem det ger man sken av att avtalen på något sätt skulle leda till att EU utvidgas i ”snabb takt”. Men SD-företrädarna vet säkert mycket väl att EU-medlemskap för de östliga länderna inte är aktuellt förrän om tidigast 15-20 år – om ens någonsin för Ukrainas del.

Det man istället har röstat nej till är det närmande till Europa som många ukrainare på Majdan pliktade med sina liv för att ha försvarat. Det rimmar väldigt illa med Sverigedemokraternas högtidsord om nationellt självbestämmande och territoriell integritet.

Hur ihåligt Sverigedemokraternas argument är blir än tydligare om man granskar fler omröstningar. SD hävdar att om det bara rört sig om ”resolutioner för att kritisera Ryssland hade vi naturligtvis röstat ja till dessa”.

Men faktum är att SD-ledamöterna inte ens ställer sig bakom sådan kritik. När Europaparlamentet i oktober röstade om en resolution för att fördöma den ryska statens attacker mot människorättsorganisationen Memorial följde de två SD-ledamöterna i stället sin partigrupps linje och la ned sina röster. Flera andra medlemmar i partigruppen röstade dock ja, liksom samtliga övriga svenska ledamöter (detaljerad info här).

SD skriver alltså uppenbarligen gärna repliker om det demokratiska underskottet i EU, men duckar när man har chansen att parlamentariskt markera mot de betydligt värre bristerna i Ryssland.

Det mest bekymmersamma med Sverigedemokraternas replik är dock att man verkar tro att man kan stoppa rysk aggression enbart genom att köpa JAS-plan och ubåtar. Det är som att SD-företrädarna – trots sin höga svansföring i försvarspolitiken – inte tagit notis om den 6:e generationens krigföring som Ryssland nu ägnar sig åt.

I den nya ryska strategin är militärt våld bara en sista utväg. I stället använder man sig av exempelvis propaganda, uppvigling av ryska minoriteter, ekonomiska påtryckningar och strypta gasleveranser.

Ett viktigt medel är stöd till och kontakter med främlingsfientliga, högerpopulistiska och euroskeptiska partier i Europa. Målsättningen är att försöka splittra EU-kretsen i synen på Ryssland. Dessvärre finns tecken att man delvis redan lyckats med det.

Det snällaste man kan säga om Sverigedemokraternas roll i det spelet är att man agerar nyttiga idioter. Och det är talande att Söder, Kronlid och Jansson helt undviker denna min främsta kritik mot partiet: Att man stärker Putinvännerna i Europaparlamentet.

SD-ledamöterna var i själva verket helt nödvändiga för att brittiska UKIP skulle kunna forma en partigrupp – något som krävs för att kunna påverka i EU-parlamentet. Därigenom har UKIP fått betydligt bätte möjligheter att driva sin linje att den ryska aggressionen mot Ukraina är EU:s fel.

Putin skulle inte kunna vara mer nöjd med hur SD agerat hittills i Europaparlamentet.

PATRIK KRONQVIST