Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Kan SD:s attack mot MP ge motsatt effekt?

Det är faktiskt inte speciellt länge sedan som alla tycktes älska Miljöpartiet. Journalister skrev knappt ett kritiskt ord. Alliansen drömde om att knyta upp MP i ett mer formaliserat samarbete. Och Socialdemokraterna valde bort vänsterpartisterna till förmån för de gröna.

Den här hösten har MP i stället varit partiet som alla älskat att attackera. Det är faktiskt ingen hejd på påhoppen. Åsa Romson målar med giftig färg, Alice Bah Kuhnke är för grund och Mehmet Kaplan är för skum. Och hoten mot Förbifart Stockholm och Bromma flygplats har kommit att symbolisera borgerlighetens ovilja mot den rödgröna regeringen. Mellan skål och vägg erkänner till och med socialdemokrater att miljöpartisterna är skitjobbiga att samarbeta    med.

Många allianspolitiker som för bara några månader sedan hånskrattade åt att socialdemokrater sökte mandat för en enpartiregering drömmer nu själva om just det. ”Bara man slipper de rödgröna. Löfven gillar ju åtminstone kärnkraft.”

Paradoxalt nog kan Sverigedemokraternas tydliga attack mot Miljöpartiet i går vara en räddning för miljöpartisterna ur krisen. Att sverigedemokrater ogillar MP är knappast någon nyhet. Epitetet ”extremistparti” har varit SD-lingo länge för de gröna. Men på det sätt som partiledarvikarien Mattias Karlsson uttryckte sig i går lät det närmast som att SD har ett större problem med miljöpartisterna än med själva flyktingpolitiken.

Frågan är om inte det kan bli miljöpartisternas smala lycka. För varje ny attack mot Miljöpartiet innebär nu att man riskerar att uppfattas gå Sverigedemokraternas ärenden. Och det verkar alla partier sky som pesten – regeringskrisen till trots.

Om president Obama sägs det att han ofta väljer att avstå från att uttala sig i frågor som han verkligen bryr sig om. Om han öppnar munnen vet han att det direkt mobiliserar republikanskt motstånd.

Kanske borde Sverigedemokraterna ha agerat likadant om man verkligen hade velat få bort Miljöpartiet från inflytande.

PATRIK KRONQVIST