Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Ett partiledarval ut i det okända

Skärmavbild 2014-11-11 kl. 20.31.41

Varför vänta ända till 7 mars? Det är då Moderaterna formellt ska välja ny partiledare, eller mera korrekt – kröna partiets drottning.

Ända sedan Catharina Elmsäter Svärd tydligt deklarerade att hon inte ville bli partiledare har Anna Kinberg Batra varit en riktig lågoddsare – ja, den enda tänkbara kandidaten. Själv har hon inte sagt något mer än att det är en fråga för valberedningen och att processen måste ha sin gilla gång.

Det är naturligtvis ett fattigdomsbevis för Sveriges näst största parti att det endast finns en kandidat till partiledarjobbet. Är verkligen uppdraget så pass oattraktivt? Naturligtvis inte. Den moderata partiordföranden är ju också statsministerkandidat och alliansens självskrivna ledare.

Men Moderaterna lever fortfarande kvar i en gammal och ofräsch partikultur där ett mindre antal partipampar pratar sig samman och där länsförbundens rekommendationer och åsikter är av underordnad betydelse – såvida inte distrikten är stora och mäktiga. När Stockholms stad och länet nu har givit sin välsignelse till Kinberg Batra är det definitivt klart: M får sin första kvinnliga partiledare.

Hon ska dock tvingas bära etiketten ”tillträdande” partiordförande i nästan fyra månader. Det är knappast någon drömstart. Dessutom har Moderaterna ett ansvar som går långt utanför det egna partiintresset. Alliansen behöver en ledare och Sverige behöver en oppositionsledare med starkast möjliga mandat. Det har inte Anna Kinberg Batra. Hon får gå där, fram och tillbaka, i riksdagskorridorerna och vänta på sin kröning.

Vem är då den nya partiledaren? Vilka visioner har hon för partiet och Sverige? Hur ser hon på de sakpolitiska vägval som Moderaterna står inför?
Moderater i allmänhet vet bara att hon varit en mycket lojal till Fredrik Reinfeldt och det nymoderata bygget.

När det inte har funnits några motkandidater, och inte heller något primärval i partiet har Kinberg Batra inte behövt prata konkret politik. För att försöka tyda partiledaren Kinberg Batra söker många i dag i hennes ungdomsförbundspolitiska historia och finner att hon i jämförelse med Reinfeldt haft en betydligt liberalare profil. Fast vad säger det om hennes ställningstaganden i dag?

Vågar hon – till skillnad från företrädaren – utmana S och facket när det gäller arbetsrätten? Kommer M under hennes ledning jobba för att skrota dagens hyresreglering som medför att det befintliga lägenhetsbeståndet konsekvent underutnyttjas? Vi vet inte.

I stället har den gamla ”stockholmare är smartare än lantisar”-kommentaren vevats fram och tillbaka i personporträtten. Att några förflugna ord framför en tv-kamera aldrig tycks bli preskriberade säger något om hur fläckfri den svenska politikeradeln är. Det säger vidare något om hur få avtryck Kinberg Batra faktiskt gjort i den politiska debatten.

Visst är Kinberg Batra ett stabilt val, men också ett stort frågetecken.