Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Replik från Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén

”Låt inte de extrema tala för muslimer”, skrev Sakine Madon i en krönika (26/9). Här är en replik från Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén:

Nödvändigheterna att avslöja vissa muslimers sanna onda jag, är en tankefigur som påminner oss om den antisemitiska idétraditionen där en sann, konspirerande och girig jude dolde sig bakom judens leende mask. Idag ser vi hur ledarskribenter och före detta politiker föra samma typer av resonemang mot muslimer som ifrågasätter deras rasistiska och populistiska problemformuleringar. Enligt denna rasifierade logik är det de organiserade muslimerna som till det yttre framstår som välanpassade, men bakom masken är bärare av ”extrema” åsikter som är i linje med ”islamisterna.”

En annan förhärskande föreställning i den antisemitiska idétraditionen var uppfattningen om en ond allians mellan judar och vänstern. Idag går skribenter och politiker steget längre och målar upp bilden av en ond allians mellan de så kallade ”islamister” och hela det politiska etablissemanget.

I den andan levererar Sakine Madon i Expressen 140926 en blixtrande kritik mot Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén(MMRK) med utgångspunkt i Nalin Pekgul och Cheko Pekguls nyutkomna bok ”Jag är också svensk”. Ironin är total när Madon låter sig själv och paret Pekgul axla rollen som sanningsvittnen, som inte valts av någon, men som ändå ger röst åt den tysta majoriteten muslimer som nu företräds nu av ”extremister”. Detta till skillnad från företrädarna för de organisationer det kritiserar, vars roll åtminstone kan förklaras utifrån att de är förtroendevalda av sina medlemmar genom en organisationsdemokratisk process. Men ingen ställer sig fråga om varför det alltid är socialdemokraten, Nalin Pekguls som alltid för komma tilltals när det handlar om svenska muslimer? Ingen ifrågasätter eller granskar hennes berättelser som oftast bygger på hörsägen eller osanningar.

Madon återvinner den för länge sedan diskrediterade berättelsen om Kadafi Husseins ungdomsdiskotek som hotades av muslimska extremister i Rinkeby. Kadafi som i egenskap av ungdomsledare skulle vara en förebild för killar och tjejer var en dömd narkotikabrottsling och som på sin My-Spacesida skrev egna raplåtar med ett sexistiskt budskap där han kallar kvinnor för horor och slynor som man skulle sätta på plats genom örfilar. Dessutom framgick det att festerna som Kadafi arrangerade var en mix av tjejer i tonåren och vuxna män, viket är moraliskt förkastligt. De som stod utanför festerna var i själva verket oroade föräldrar som var oroliga och närpolischefen i Södra Järva, Marcus Rostedt uppgav att han inte heller skulle ha låtit sina barn gå till Kadafis fester. Allt detta avslöjades på P1 konflikt den 24 april 2010 och diskussionen om festerna och ”islamisterna” var därmed avslutat. Men nu 4 år senare försöker Pekgul blåsa liv i en berättelse som bygger på osanningar och en knarkdömd festfixare med förkastlig kvinnosyn.

Madon delar också med sig av den chockerande berättelsen om hur MMRK försökt kullkasta demokratin genom att störa Nalin Pekguls seminarieserie i Tensta om ”islamistisk” extremism. MMRK följde seminarierna tillsammans med andra personer som bekymrade sig över dess populistiska och tesdrivna innehåll och upplägg. Vid något tillfälle ställdes flera kritiska frågor när Pekguls inbjudna talare gjorde uttalanden som ”Muslimska killar våldtar för de har inte fått sexualundervisning” och ”Saudiarabien betalar kvinnor i Ryssland 50 dollar i månaden för att bära slöja”, detta är bara några av de tokerierna som ägde rum på Pekguls föreläsningar.

Madons ordval ”störde” är mycket luddigt men känslan som förmedlas av ett slags organiserad attack mot mötesfriheten är barnslig och en ren lögn. Att ställa kritiska frågor som avslöjar Pekguls osanningar är inte samma sak som att ”störa.” Vi får inte heller glömma att flera personer som kritiserade Pekguls lögner var inte ens muslimer.

Madons text är en lång hissning av Nalin Pekgul, som framstår som en motkraft till antimuslimska krafter, medan MMRK bekräftar ”Sverigedemokraternas rasistiska bild av muslimer”. Men när Jimmie Åkesson mötte Pekgul i SVT debatt den 16 september 2010 hyllade han henne för hennes sansade syn på muslimer i förorten som ett samhällsproblem och som påminde om partiets hållning i frågan.

Om diskussionen nödvändigtvis ska föras på det sättet ligger det i själva verket närmare till hands att hävda att det är Madon och paret Pekgul som har ett svagt mandat eftersom de bara företräder sig själva. Ändå ges de ett oproportionerligt stort utrymme i media, Madon är ledarskribent i flera tidningar och Nalin Pekgul torde vara den enda svenska muslimen som skrivit på DN-debatt två gånger, vi får inte heller glömma att Pekgul var en politiker och representerar Socialdemokraterna.

Det finns en nödvändighet att lyfta de tysta avpolitiserade muslimerna som de ”goda muslimerna” det är maktens sätt att undanröja alternativa diskussioner bland svenska muslimer om västerländska demokratiers utrikespolitik och hur komplexa geopolitiska händelseförlopp används som förevändning för rasistiska lagstiftningar och åtgärder.

Maimuna Abdullahi & Fatima Doubakil
Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén