Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Stefan Löfven blir svagaste statsministern sedan Ola Ullsten

lofvenullsten

Bäddat för kaos. Så kan man sammanfatta valet 2014 (givet att inga stora förändringar sker jämfört med SVT:s prognos från 22-tiden på söndagskvällen).

Statsminister Fredrik Reinfeldt är kvällens stora förlorare. Moderaterna tappade närmare en fjärdedel av väljarna från 2010 och alliansen får därmed lämna över regeringsmakten.

Hans troliga efterträdare, Stefan Löfven, kan dock knappast betraktas som en vinnare. Socialdemokraternas valresultat är i nivå med det som fick Mona Sahlin att avgå som S-ledare. Socialdemokraternas ”naturliga samarbetspartner” Miljöpartiet lyckades inte heller öka utan stannar omkring sju procent. Löfvens dröm om socialdemokratin som den sol kring vilken alla andra partier snurrar är därmed krossad.

För även om Socialdemokraterna och Miljöpartiet öppnar Rosenbad för Vänsterpartiet samlar man långtifrån en majoritet. När Löfven sträcker ut sin berömda hand måste han alltså fånga minst en borgerlig näve, givet att han redan håller i Jonas Sjöstedt. Men de frågor som Sjöstedt och exempelvis Jan Björklund, FP, överhuvudtaget kan komma överens om är få.

Det svenska parlamentariska systemet är visserligen gjort för att gynna minoritetsregeringar. En majoritet i riksdagen behöver exempelvis inte stödja Löfven som statsminister, bara tolerera honom. Men så sent som i våras försvagade Socialdemokraterna budgetordningen genom att tillsammans med SD bryta ut och stoppa den höjda brytpunkten för statlig inkomstskatt. Det agerandet riskerar att bita Löfven i svansen. För genom den praxisförändringen blev Sverige i ett slag ett mer svårtstyrt land.

Den politik som en Löfven-regering bedriver kan därmed komma att dikteras mer av riksdagens regler än av dess mandatfördelning. En rödgrön regering kan, givet att SD och alliansen inte röstar på samma budgetförslag, relativt enkelt driva igenom politik som stärker budgeten, som höjda inkomstskatter. Däremot vilar hotet om att alliansen och Sverigedemokraterna kan sätta käppar i hjulet över alla politiska förslag som innebär utgiftsökningar.

Att de rödgröna partierna, till skillnad från alliansen 2006, inte förberett några gemensamma politiska förslag lär också ligga Löfven i fatet. Liksom att han blir en historiskt oerfaren statsminister, ny som han är både i riksdagshuset och regeringskansliet.

Vi får hoppas att Fredrik Reinfeldt och de övriga borgerliga partiledarna inte agerar lika vårdslöst som S-ledningen gjorde med budgetordningen i våras. Men oavsett det ser Stefan Löfven ut att bli den svagaste statsminister Sverige haft sedan Ola Ullstens dagar.

PATRIK KRONQVIST