Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Ok, Ohly. Dags att åter bli SJ-konduktör?

Väldigt många journalister är upptagna med vad Carl Bildt, 65, nu ska syssla med. Ingen behöver dock tveka om att han kommer följa arbetslinjen, lycklig över sin pensionärsrabatt på Arlanda Express.

Själv är jag oerhört nyfiken på om vi kommer att träffa på Lars Ohly på X2000-tåget – och där han kollar våra biljetter. Den i dag före detta riksdagsledamoten har ända sedan 1994 varit tjänstledig från sin tjänst som ”tågmästare” på SJ. Och Lars Ohly förklarade när det blev känt att han inte skulle kandidera i valet 2014:

”Jag vet inte vad jag ska syssla med sedan, jag är öppen för alla förslag där jag kan göra nytta. Och jag är inte ett dugg orolig, jag är ju dessutom tjänstledig från min tjänst på SJ.”

Många SJ-tåg har hunnit bli försenade sedan Ohly jobbade som tågmästare. Jobbtiteln tågmästare har hunnit försvinna, men innebörden är såvitt jag förstår en konduktör med större säkerhetsansvar.

Politiken har som bekant sitt eget jobbprogram, ett FAS 3 De luxe: Före detta toppolitiker kan bli generaldirektörer, landshövdingar eller diplomater. Vi ska absolut inte ha något yrkesförbud. Det finns före detta politiker som gjort strålande jobb och samhällsinsatser på dessa poster. Och det finns de som varit rena katastrofer.
Men det skulle givetvis vara en dunderchock, i klass med att SJ höll tiden, om Ohly plötsligt gick där och kollade våra biljetter.
Vad är det då som fått Ohly att vara tjänstledig i hela två decennier? En extrem trygghetsnarkomani? Nja, det har nog snarare handlat om en toppolitikers ständiga behov av att visa att man minsann har haft ett vanligt jobb utanför politiken. Man ska kunna säga ”fikarum” med trovärdighet. Och det är nog särskilt viktigt inom Vänstern.
Men Lars Ohly hamnar i detta fall i samma kupé som karriärpolitikern Gustav Fridolin. Denna ängslighet över att ständigt behöva påminna om att de faktiskt haft en annan och långvarig försörjning än politiken. Fast i Lars Ohlys fall är det faktiskt sant.
Det hade dock varit hederligare om Lars Ohly för länge sedan sagt upp sig från SJ. Hur många vikarier med otrygga anställningar har passerat revy under årets lopp och fått betala för att den ”solidariske” vänsterpartisten Ohly försökt posera med sin smått antika förankring i det vanliga arbetslivet?

ERIC ERFORS