Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Valet av Wallström inte utan risk

Margot Wallström har vilat sig i form länge nu. Men på torsdagen meddelade Stefan Löfven att hon åter är en del av partipolitiken. Det är förmodligen ett smart drag. Socialdemokraternas långa maktinnehav gjorde tidigare att man alltid hade en relativt stor grupp av namnkunniga företrädare med regeringserfarenhet som kunde representera partiet.

Efter åtta års alliansstyre och generationsskifte i S-toppen framstår dock till och med en blek Persson-minister som Ibrahim Baylan som en tungviktare. Margot Wallström har större lyskraft än så, även om få nog kan redogöra för vad hon egentligen uträttade under sin tid som statsråd.

Wallström fick visserligen presentera en klimatmiljard på torsdagen. Men med tanke på Wallströms internationella erfarenhet framstår utrikesministerposten som mer tänkbar, speciellt då det är svårt att tänka sig att MP skulle släppa miljöminister-posten. Parallellerna till Carl Bildts återkomst till politiken 2006 är därmed uppenbara. Postkodlotteriet är visserligen inte Lundin Oil, men valet att låta Wallström åter träda i tjänst är dock inte utan risker.

Efter att Wallströms comeback offentliggjorts spreds snabbt länken en famös tv-intervju (se ovan) där hon som vice EU-kommissionsordförande frankt förklarade att irländarnas nej i folkomröstningen om Lissabonfördraget egentligen inte spelade någon roll. ”Låt oss lämna det till ledarna att bestämma.”

Frågan är hur den stora gruppen EU-skeptiska socialdemokrater reagerar om fullblodsfederalisten Wallström får sköta utrikespolitiken.

PATRIK KRONQVIST