Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det våta fingrets politik

När Fredrik Reinfeldt presenterade vårpropositionen för några veckor sedan meddelade han att det skulle kunna komma ytterligare satsningar under sommaren. ”Vi kommer förmodligen att behöva göra lite mer med försvaret givet situationen med Ukraina och Ryssland”, förklarade han.

Efter den fortsatta turbulensen i östra Ukraina har statsministern nu uppenbarligen bestämt sig för att försvaret behöver tio stridsflygplan och två ubåtar.

Alliansens debattartikel i DN i dag är ett reptrick i den högre skolan. Rubriken lyder visserligen ”vi vill höja försvarsanslaget med fem miljarder årligen”. Men försvaret får till viss del betala för satsningen med egna pengar då medel ska omfördelas från försvarets internationella insatser.

Dessutom ska satsningen få full effekt först år 2024 och flera steg är ännu inte finansierade. Alliansens beslut är alltså inte mycket mer än en from förhoppning om att framtida regeringar ska verkställa och finansiera deras ”satsning”.

Och ens om pengarna betalas ut lär det inte mildra försvarets problem. Tillskottet tycks inte vara värdesäkrat vilket gör att det förmodligen inte ens kommer att följa BNP-utvecklingen. Satsningen är alltså inte ens en satsning, möjligen ett nolltillskott.

Det är omslagens vår i svensk politik. Studiebidragen sänktes – för att sedan behållas oförändrade när protesterna blir för högljudda. Och försvaret skulle tvingas spara – innan krisen i Ukraina fick opinionsvindarna att vända.

Försvarspolitik lämpar sig dock särskilt illa för det våta fingrets politik. Det tar lång tid innan ökade resurser leder till bättre försvarsförmåga. Därför kan det inte kallas annat än oseriöst när regeringen tar en dagsaktuell kris till intäkt för att bygga nya ubåtar.

Att regeringen väljer att helt köra över försvarsberedningen, som fick förlängd tid fram till den 15 maj för sin rapport om försvarets framtida utformning, är också illavarslande.

Att regeringen direkt pekar ut Jas-plan och u-båtar, vars tillverkning Saab förmodligen kommer att ta över från tyskägda Kockums, gör också att utspelet handlar mer om industripolitik än försvarspolitik. Högtidsorden om Östersjön till trots, handlar dagens utspel alltså mer om Linköping än om Gotland.

Alliansens sista livbåt inför höstens val sägs vara regeringsdugligheten. Frågan är om man inte även sköt den i sank med dagens utspel.

Patrik Kronqvist