Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Göta hovrätts snuskiga fantasi

Låt oss begrunda följande ord från Göta hovrätt:

”Det går dock inte att bortse från det förhållandet att det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor.”
Så världsfrånvänt motiverar hovrätten sitt beslut att sänka skadeståndet för en flicka vars personliga integritet kränkts å det grövsta. Hennes tidigare pojkvän smygfilmade dem när de hade sex och lade sedan ut filmen på olika porrsajter.

Nej, Göta hovrätt. Svenska folket är faktiskt inte upptaget med att smygfilma sina respektive i sängkammaren och ladda upp intima scener på nätet. Och nej, något löst tyckande om ”socialt accepterande” när det gäller svenska folkets inställning till att fläka ut sitt sexliv hör inte hemma i en hovrättsdom.

I Skaraborgs tingsrätt dömdes 17-åringen för grovt förtal och 45 timmars ungdomstjänst, en påföljd som måste betraktas som generös i förhållande till den allvarliga skada han tillfogat sin före detta flickvän.
Tingsrätten dömde ut ett skadestånd på hela 130 000 kronor för kränkning, som hovrätten nu sänkt till 25 000 kronor. Flickan får också 6 000 kronor för sveda och värk. Det är förstås en dramatisk skillnad och därmed en ren inkompetensförklaring av tingsrätten.

Sverige har en tradition av allt för låga skadestånd, men i relation till HD:s rättspraxis och Brottsoffermyndighetens tabeller och beslut har hovrätten faktiskt rätt: 125 000 kronor är ett alldeles för högt belopp.

Brottsoffermyndigheten höjde i juni ersättningen för kränkning när det gäller våldtäkt mot barn till just 125 000 kronor. Schablonen för mordförsök är också 125 000 kronor. Kränkningsersättningen vid våldtäkt har höjts till 100 000 kronor.

Samtidigt framstår 25 000 kronor som ett för lågt belopp och det vore utmärkt om HD beviljar prövningstillstånd, inte minst med anledning av nätkränkningars enorma genomslag och hovrättens bisarra filosoferande om svenska folkets sexvanor.

Dessutom verkar hovrättens höga jurister vara totalt bortkopplade från nätet och sociala medier. I domen talas om en ”relativt begränsad krets” som kunnat identifiera henne och därmed skulle hennes möjlighet att förklara hur det gått till varit ”förhållandevis goda”.

År 2013 har vi domare som inte förstår att om en kränkande film läggs ut på nätet så kan tvärtom en obegränsad krets av människor ta del av den. Filmer laddas ned och kopieras. Det twittras och det länkas. Och vi måste rimligen anta att i den lilla mellansvenska småstaden har det nätskvallrats och delats länkar så att mobilerna laddat ur. De gymnasielever torde vara lätträknade som inte vet vilka som är offer och gärningsman i deras skola.

Kanske 17-åringen inte har råd eller lust att betala. Då tvingas den stackars flickan först förlita sig på kronofogden eller bråka med sitt försäkringsbolag och sedan vänta på oklar ersättning från Brottsoffermyndigheten. Jo, en sak är klar: myndigheten tar 1 500 kronor i ”självrisk”. Tala om ytterligare kränkning.