Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Debatten mot Arnholm klädde av enfrågepolitikern

Söndagskvällens debatt mellan jämställdhetsminister Maria Arnholm, FP, och SD-ledaren Jimmie Åkesson i SVT:s Agenda var avslöjande. För när ämnet för en gång skull inte var invandring utan jämställdhet svajade Åkesson rejält.

Först motsatte han sig pappamånader med argumentet att familjerna själva ska få bestämma. Sen motiverade han partiets förslag om att sänka abortgränsen till 12 veckor med att det var en harmonisering till Europa.

Logiken haltar betänkligt. Åkesson vill alltså inte att folkvalda, svenska politiker ska få styra reglerna i socialförsäkringssystemen, men ger gärna mer makt över kvinnors kroppar till europeiska politiker. Strunt samma då att många fosterskador kan upptäckas först från den 15:e veckan.

Om Åkessons förhoppning var att locka fler kvinnliga väljare med sitt utspel lär han bli besviken. Besvikna lär också partiets EU-kritiska väljare bli – för varför menar Åkesson, som annars knappast brukar vifta med EU-flaggan, att irländare och malteser ska få inflytande just över vår abortlagstiftning?

Många kommentatorer menade efteråt att debatten i Agenda hjälper till att normalisera Sverigedemokraterna. Den risken finns naturligtvis. Men det verkligt obegripligt är att Åkesson hittills nästan bara fått debattera sitt favoritämne invandring. Det vore som om Fredrik Reinfeldt uteslutande skulle få diskutera jobbskatteavdrag. Förhoppningsvis innebär söndagens debatt att den specialbehandlingen nu är över för SD-ledaren.

Patrik Kronqvist