Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Reinfeldt och svenskarna

Statsministern är på kant med Twitter nu igen. Detta efter ett uttalande i en TT-intervju i går:

TT: Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.

Reinfeldt: Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet. Vi beskrev då (2006) ett vidare utanförskap som handlade om att en stor del av de som var i arbetsför ålder, men som inte jobbade, inte beskrevs som arbetslösa. Och utanförskapet har minskat.

Reinfeldt kritiseras dels för att han använder begreppet ”etniska svenskar”. Den kritiken delar jag inte. Varje gång jag själv ska skriva om den grupp människor som inte sorterar under ”invandrare”, ”andra generationens invandrare” eller liknande – i sig knepiga – begrepp, blir det en paus över tangenterna: Vad ska jag använda för uttryck? ”Svensk-svenskar”? Det låter ju lite väl blågult (men jag har använt det ändå, fast med citationstecken). ”Inrikes födda”? Det blir missvisande, andra generationens invandrare är ju också inrikes födda.

Svenska språket tycks vara lika illa förberett för en multikulturell verklighet som den svenska arbetsmarknaden.

Jag skriver ibland ”etniska svenskar”. Och jag har aldrig fått några negativa reaktioner. Förmodligen för att texten som helhet i regel gör klart att jag inte är ute i sverigedemokratiska ärenden.

Vad gäller Reinfeldt, har han förstås rätt i sak: arbetslösheten är stor just bland invandrare och bland unga. Det är ju sant. Men visst låter det som om han säger att den ”normala” arbetslöshetsnivån – den som han är ansvarig för? – är den nivå som råder bland ”etniska svenskar mitt i livet”. Jag är inte säker på att han menar det, uttalandet är alldeles för isolerat och kort för att dra slutsatsen att han tänker så obehagligt. Och Reinfeldts hemknådade språk är ju som det är.

Ändå infinner sig oron för att just invandringen kan vara på väg att bli regeringen alibi, när den höga arbetslösheten kommer på tal. Anders Borg har redan varit inne på det spåret, bland annat i Ekots lördagsintervju den 7 april: den höga arbetslösheten beror på att invandrare har för mycket bidrag.

Regeringen kommer att attackeras hårt om arbetslösheten hela vägen fram till valet. Om det ständiga beskedet ska bli, under de närmaste två åren, att arbetslösheten inte så mycket är ett arbetslöshetsproblem som ett invandrarproblem, då kommer det att bli obehagligt för alla – utom för Jimmie Åkesson och hans entourage.

I synnerhet kommer det att bli obehagligt om ungdomsarbetslösheten beskrivs i omsorgstermer – Stackarna, skolan är för dålig, det finns inga lärlingsplatser, arbetsgivarna är själviska och vill inte ha dem – medan invandrares arbetslöshet skylls på dem själva.

2006 skyllde Göran Persson skolans problem på invandringen. Förra veckan definierade utbildningsminister Jan Björklund invandringen som det stora skälet till ökad skolsegregation, trots att denna delförklaring inte alls var fokus för Skolverkets rapport.

Det är uppenbarligen ett lockande tema för politiker i försvarsställning. Och det är oroande.