Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Opinionsbloggen

Prioriteringar

FN har utannonserat att man lyckats utrota virussjukdomen boskapspest, mycket tack vare ett vaccin utvecklat av läkaren Walter Plowright. Sjukdomen drabbar boskap och har de senaste decennierna försvårat svältkatastrofer världen över. Nu sällar den sig till smittkoppor på den korta listan över sjukdomar människan har utrotat.

Polio och masksjukdomen dracunculiasis går förhoppningsvis snart samma öde till mötes. Samtidigt går kampen sämre mot andra sjukdomar, som AIDS som klassas som en av de värsta pandemierna i världshistorien. Andra globala hot som klimatförändringar framstår också som akuta.
Kan vi välja vilka av dessa problem vi ska fokusera på? Är det ens rimligt?

Dansken Bjørn Lomborg organiserade för några år sedan projektet Copenhagen Consensus. Utgångspunkten var att vi måste fokusera på de världsproblem som vi faktiskt har möjlighet att lösa till en förhållandevis billig penning.

I två konferenser 2004 och 2008 fick en samling ekonomer uppskatta prislappar på lösningarna av de mest akuta problemen i världen. Detta för att upprätta en lista där insatser rankas efter var de gör mest nytta till minst kostnad.

Prioriteringarna ändrades något mellan konferenserna. 2004 låg kampen mot HIV och AIDS högst. I 2008 års konsensus hamnade fokus på att ge A-vitamin- och zinkersättningar i toppen. I botten av listan kom bägge gångerna insatser mot klimatförändringarna, vilka bedömdes som minst kostnadseffektiva av experterna.

Lomborg fick mycket kritik för detta. 2009 arrangerades därför en speciell konferens med fokus på klimatförändringarna – där olika åtgärder för att möta detta hot rankades på samma vis. Lomborg har sagt att klimatförändringarna är ett viktigt problem – ”but it is not the end of the world”.

Copenhagen Consensus har utstått mycket spott och spä. Många reagerar instinktivt mot själva ansatsen, andra mot resonemanget bakom rangordningen. Och valen som gjorts kan diskuteras. Men själva grundtanken är rimlig, så länge den följs av insikten om att vi inte till fullo kan förutsäga effekterna av något utvecklingsprojekt.

För detta krävs att idéer testas på en tillräckligt småskalig nivå för att kostnaden för misslyckanden inte skall vara alltför stor, men också en debatt om möjligheter och alternativa vägval.

The Bill & Melinda Gates Foundation är ett föredöme i det senare avseendet. Efter att de har fattat ett större finansieringsbeslut, bjuder de in experter för att kritisera deras val och propagera för vad de i stället borde ha spenderat sina pengar på. En öppenhet som andra välgörenhetsorganisationer och biståndsorgan borde ta efter.

“There are no solutions, only tradeoffs”, sade ekonomen Thomas Sowell. Med det menas att vi med begränsade resurser inte kan bli av med alla hemska saker här i världen. Vi måste således prioritera mellan olika strategier. Det kan tyckas grymt, men är ofrånkomligt i kampen mot fattigdom och sjukdomar, såväl som i all annan mänsklig verksamhet.

Mer på samma tema från ledarredaktionens arkiv.