Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Lång startsträcka för de inskränkta


Fränk Låjd Rajt

Vissa läsare förgrymmas av att Sverigedemokraterna och nazism ibland nämns i samma resonemang. Jag gjorde det själv i en krönika nyligen och jag kommer att göra det igen. Till exempel nu:

Nazisterna hade minst sagt bestämda åsikter om konst, som alla vet. De hatade – och förbjöd – allt som inte hade rötter i antiken och/eller hyllade arisk skönhet, blod och jord, edelweissromantik und so weiter.

Modernism avfärdades som judisk-kommunistiska vedervärdigheter.
En riktning, vilkens utövare fick gå under jorden, var funktionalismen.

Några som, åttio år senare, har tankar om det här med funkis, är kulturatleterna inom SD. Partisekreterare Pavel Gamov kastar sig handlöst ut i arkitekturens underbara värld i tidskriften Byggvärlden.

”Vi är emot byggnader som bryter mot traditioner,” berättar Pavel. Vad som är svensk byggstil är dock svårt att säga, medger han – med ett undantag: moskéer. Men ”ytterst handlar det om att svenska folket själva ska få bestämma utformningen av det som byggs och inte överösas med influenser utifrån,” slår han fast.
Men tänk om svenska folket gillar ”influenser utifrån”? Och röstar fram moskéer i de här folkomröstningarna som SD tydligen vill ha innan något nytt byggs i fäderneslandet?

Nix, några moskéer blir det inte, om Pavel och hans gossar får bestämma.
Pavel vill också framföra att det är bättre att bygga på bredden än på höjden.
Okidoki.
Och, slutligen, på uppmaningen: ”Nämn en riktigt svensk byggtradition som är okej att bygga,” svarar Pavel Gamov:
”Funkisstilen är ju typiskt svensk. Även utomlands brukar det definieras som svenskt.”
Okidoki…

Nazisterna och sverigedemokraterna har alltså lite olika syn på funktionalismen. Men de är å andra sidan eniga om att allt som är nytt och främmande är farligt och fördärvligt. Åtminstone i åttio år.