Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Opinionsbloggen

Au Revoir

Applåderna smattrar när ridån nu går ner för Sarkozys EU-show. Själv är jag måttligt entusiastisk över den franska föreställningen.

Visst har Sarkozy hållit ett imponerande tempo och tagit sig an de stora kriserna – Georgienkriget och finanskrisen – med stor energi. Det har nästan känts som om det häcklade Old Europe har återtagit positionen som världens epicentrum.

Men som den stora gesternas man han är slarvar han ofta med detaljerna. Han drar hellre i gång saker än slutför dem.

Sarkozy har kallat till extra toppmöten oftare än han byter slips. Slutkörda diplomater har ibland undrat vad mötet egentligen handlade om, såsom den luftiga idén om att bilda en Medelhavsunion.

Fredsmäklandet i Georgienkonflikten slutade med en abrupt reträtt från EU:s sida. Voilà! Låt oss vara vänner med Kreml igen och glömma solidariteten med det där uppstudsiga lilla landet i Kaukasus.
Det har varit ett underhållande halvår utan tvekan. Men alltför ofta har det visat sig att ”Supersarkos” enda princip är principlösheten.