Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Blås inte upp hotet från Ryssland

Oroväckande. Utvecklingen i Ryssland är utan tvekan djupt oroväckande - men låt oss hoppas att rysshotet inte blåses upp till orimliga nivåer. Här den berömda Vasiljkatedralen i Moskva. Foto: David Castor Foto: David Castor

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Försvarspolitiken har genomgått en intressant metamorfos under senare år. Moderaterna, som förr var Sveriges mest försvarsvänliga parti, har hamnat på kollisionskurs med försvarsmakten och räknas nu till rikdagens "duvor" tillsammans med MP och V.

I stället har FP och KD tagit över rollen som försvarspolitikens "hökar" i sällskap av S och SD. Visserligen antydde Fredrik Reinfeldt nyligen att försvaret kommer att få mer pengar i höstens budget, men annars har statsministern haft svårt att lägga band på sin irritation över hur försvarsmakten sköter sin uppgift.

På fredag väntas Förvarsberedningen presentera sin säkerhetspolitiska analys, som ska lägga grunden för nästa stora försvarsbeslut år 2015. Med tanke på den öppna splittringen inom alliansen kommer dess slutsatser att bli högintressanta.

Är det "hökarnas" mörka Rysslandsbild som kommer att dominera skrivningarna eller "duvornas" mindre alarmistiska analys? Låt oss hoppas att rysshotet inte blåses upp till orimliga nivåer.

 

Utvecklingen i Ryssland är utan tvekan djupt oroväckande. Regimen har visat sin sanna, auktoritära natur och utrymmet för oliktänkande stryps alltmer. Inte sedan Sovjetunionens sammanbrott har förtrycket varit så omfattande som det är i dag.

Men att Putins Ryssland utgör ett växande hot mot sin egen befolkning och i viss mån mot grannländer som Ukraina och Georgien innebär inte att landet också är ett potentiellt hot mot Sverige.

Det är riktigt att Ryssland rustar upp sin militära förmåga, men det sker från låga nivåer och en hel del pengar lär ätas upp av den epidemiska korruptionen. Det finns heller inget som tyder på att Ryssland skulle ha något som helst intresse av att militärt konfrontera väst.

Ryssland är beroende av att kunna exportera energi till Europa och en stor del av den ryska eliten har dessutom sina tillgångar i väst eller sina barn vid elituniversitet där. Det gnidna egenintresset är en betydligt större drivkraft hos makthavarna i Moskva än gamla Sovjetreflexer.

Det går självfallet inte att utesluta att det i framtiden skulle kunna ske en militär incident i Baltikum som sedan eskalerar till en konflikt mellan Ryssland och Nato. Men då är det i det ljuset som debatten ska föras. Hur väl skulle Sverige klara att förvandlas till en improviserad Natobas?

Det understryker snarare behovet av att fortsätta internationaliseringen av det svenska försvaret. Det är tillsammans med Norden, EU och Nato som vi bygger vår säkerhet. Ju mer vi övar tillsammans, ju mer samspelta vi blir och ju närmare band vi knyter desto bättre.

 

Framtiden för det svenska försvaret ligger i ett Natomedlemskap och i ett modernt insatsförsvar. Det är fortfarande mycket mer sannolikt att Sverige råkar ut för it-attacker, terrorattacker och liknande än att det gamla rysshotet skulle göra tillvaron osäker.

Försvarsberedningen behöver ha lite is i magen och våga utmana det invanda kalla kriget-tänkandet.