Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Bittra blå bär

Bärplockare utanför den bulgariska ambassaden i Stockholm. Nu vädjar de om hjälp för att kunna resa hem igen.Foto: Anna-Karin Nilsson

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Bulgariens ambassad försöker få hem de medborgare som kom till Sverige för att tjäna en hacka på att plocka blåbär, men hamnade i en fruktansvärd situation.

Ambassaden öppnar varken famn eller plånbok för att snabbt lösa situationen. Inget märkligt med det; svenska ambassader har inte heller som uppgift att lösa svenskars pengaproblem när de är utomlands. Man ska själv se till att ha pengar till uppehälle och hemresa.

 

Men Bulgarien fruktar att bärplockarhistorien ger hemlandet dålig publicitet. Det ser inte bra ut att panka landsmän försöker få hjälp av svenska myndigheter eller att de verkar skrämma livet ur lokalbefolkningen på ställen som Mehedeby.

Men historien om bärplockarna ger inte någon odelat smickrande bild av Sverige heller. Plötsligt blev det fritt fram för anonyma svenskar att lufta sin rädsla för en bulgarisk brottsvåg som de var rädda skulle inträffa, inte som inträffat.

 

Närpolischef Örjan Brodin säger i Sydsvenskan att "det har varit en del småstölder, men långtifrån allt går att härleda till bärplockare".

Det är inte troligt att svenska ungdomar skulle kasta sten nattetid, eller, som Expressen skrev om i går, omringa en okänd man med bilar och motorcyklar, på grund av en del småstölder - om inte etnicitet hade varit en avgörande faktor.

 

Inte konstigt att Sverigedemokraterna dök upp i Mehedeby med flygblad, redo att utnyttja rädslan. När fienden består av hungrande och taklösa män, kvinnor och barn i en regnpiskad skog, då rinner det morska soldatsinnet på Jimmie Åkessons gossar.

Det finns förstås många som har varit medmänskliga, som givit de strandsatta kläder och mat, till exempel. Jordbrukaren Erik Kihlén hjälpte och gömde tre desperata män som ville kontakta polis. Det slutade med att de anmälde en 43-årig man för att han ska ha lurat i dem att de skulle få lön, bostad och mat i Sverige. I stället dumpades de i skogen.

 

Handlar detta om organiserat utnyttjande av desperata människor? Det måste förstås redas ut. Går det att förebygga den rådande misären genom att tvinga företag att i förväg upprätta konton med garantilöner för de anställda? Det bör man titta på. Allemansrätten måste anpassas till modern företagsamhet; Naturvårdsverket undersöker sedan i fjol hur det rättsliga läget egentligen ser ut i dag.

 

Bulgarer har all rätt i världen att åka till Sverige och arbeta. Fri rörlighet är en av kungstankarna bakom EU-bygget. Att ta sig dit där jobben finns är en dygd, enligt de flesta. Men enligt EU-teorin ska medborgarna vara fullt informerade, så att de kan göra rationella val innan de rör på sig. Så väl fungerar det inte alltid, i synnerhet inte när människor är desperata och beredda att tro på nästan vadsomhelst.

Den hålögda verkligheten kan EU inte blunda för.