Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Bikinitvång är inte ditt bord, Amanda Lind (MP)

Regelverket för hur kvinnliga beachhandbollsspelare ska klä sig skapar debatt. Nu höjs kritiska röster från svenskt håll.
Amanda Lind (MP) ska ha möte idrottares kläder med sina nordiska kollegor. Men det är inget för politiker att lägga sig i.
Foto: STEFAN JERREVÅNG/ TT / TT NYHETSBYRÅN
Norges landslag i Beachhandboll. Utan bikini.
Foto: ABACA / STELLA PICTURES/ABACA

Idrottsminister Amanda Lind (MP) ska träffa sina nordiska kolleger för att diskutera idrottskläder. Det, om något, är absurt.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Beachhandboll är ännu så länge en liten sport i Sverige. Sandboll, som grenen också kallas, är större i Norge. Deras damlandslag gillar inte att spela i de små bikinibyxor, max 10 centimeter i sidhöjd, som reglerna föreskriver.

I bronsmatchen i EM, mot Spanien, drog laget på sig shorts och bötfälldes. 1 5 000 kronor per spelare. 

Amerikanska popstjärnan Pink erbjöd sig att betala böterna i protest mot de sexistiska reglerna.

Så långt allt väl. Men nu lägger sig politikerna i. Kultur- och idrottsminister Amanda Lind (MP) förklarar att klädregeln i beachhandboll för damer är ”absurd” och ”provocerande”. Hon ska träffa sina nordiska kolleger för att utröna vad de kan göra åt saken.

Ingenting, lämpligen. Även de fjantigaste regler inom idrotten måste vara en sak för idrottsrörelsen. 

Dessutom uppstår alltid komplikationer. I våras var det världscupstävling i beachvolleyboll i Qatar. Det tyska paret Karla Borger och Julia Sude vägrade delta på grund av klädreglerna, som sedan kom att ändras.

I Doha stadgades först spel i skjorta och knälånga shorts för damerna, av hänsyn till det muslimska landets kultur och traditioner.

”Vi är där för att arbeta men har förbjudits bära våra arbetskläder”, sa Karla Borger till Deutschlandsfunk.

Upprörande anpassning till puritansk syn på kvinnors klädsel eller provocerande sexism med bikini? Hur man än vänder sig har man ändan bak. Vad baken än är täckt av.

Man kan ha åsikten att varje idrottare får bestämma vad hen har på sig. Men så enkelt är det inte heller. Nya dräkter, och skor, i framforskade funktionsmaterial kan ändra förutsättningarna.

I simning gick det undan i haj- och superdräkter med flytförmåga, gamla rekord rök i rasande fart. Sedan 2010 är de förbjudna. Och männens badbyxor får inte gå över naveln.

Idrotten måste få bestämma om material själv. Vill man ha barfotasportande är det också okej.

Simningen beslöt sig för att stanna tiden. Den stora diskussionen nu gäller ”superskorna”. Den svenske friidrottstränaren Yannick Tregaro har skrivit brev till organisationen World Athletics och krävt förbud.

Det har inte skett. Men allt är inte tillåtet. Bara 131 skomodeller är godkända för användning vid OS i Tokyo.

När Kjell Isaksson satte sitt sista världsrekord i stav 1972 hoppade han 5,55 meter. Nuvarande innehavare, Sveriges guldhopp Armand Duplantis, har nått 6,18. Mycket tack vare materialutveckling.

Det vore märkligt om idrotten skulle frysa den tekniska utvecklingen. Men den måste få bestämma själv, skulle den vilja ha barfotasportande är det också fine. 

Idrottsministrar ska dock hålla sig borta från idrottens stavar, skor och tävlingsdräkter. De får gärna ha en åsikt, men inte försöka reglera.

För övrigt förlorade norskorna bronsmatchen med 0-2. Och Tyskland tog guldet. Om man nu intresserar sig för sporten och inte bara kläderna.

Handbollspelare riskerar böter och diskvalificering vid regelbrott.