Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Berlinmuren föll – men liberalismen segrade inte

Lättade berlinare karvar minnen ur muren vid Brandenburger Tor.Foto: RICOTTI ALVARO/SHUTTERSTOCK / RICOTTI ALVARO/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

Det finns verkligen skäl att fira Berlinmurens fall – även om allt inte blev som vi hoppades.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Bastiljen, den 14 juli 1789, och Berlinmuren, den 9 november 1989 - två folkliga stormningar av förhatliga institutioner, två milstenar i Europas och folkväldets historia. 

Men det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Den franska revolutionen skulle komma att att förändra västvärldens politik för alltid, men den blev också fruktansvärt blodig - den ”åt sina barn”. 

Efter Berlinmurens fall kunde de forna öststaterna kasta av sig sina ok - och allt såg så ljust ut det där året. 

Redan på sommaren 1989 hade Francis Fukuyamas nu legendariska artikel ”The end of history?” publicerats. Statsvetaren hävdade att liberalismen stod inför en slutseger. Fascismen hade besegrats i och med andra världskriget. Nu var den sista fienden, kommunismen, på fallrepet: I Sovjet pågick Michail Gorbatjovs perestrojka och de nya ekonomiska reformerna i Kina visade att även den röda jätten var på väg mot en liberal ordning. 

Demokratin på reträtt

Så blev det dessvärre inte. ”Demokratin är på reträtt” skriver Freedom House i sin årliga globala genomgång. Världen gick länge åt rätt håll, men de sista 13 åren har det gått bakåt, enligt den amerikanska tankesmedjan. Sedan 2006 har politiska och medborgerliga rättigheter inskränkts i 116 länder och utvidgats i bara 63.

De liberala värdena har förlorat sin glans och sitt primat; auktoritära ledare har slutat låtsas. Putin bekämpar hänsynslöst medier, civilsamhälle och politiska motståndare. Kinas Xi Jinping har gjort sig själv till ledare utan bortre parentes och övergreppen mot minoriteter, som uigurer, har tilltagit.

Västliga demokratier är inte de lysande, uppfordrande föredömen de var för några decennier sedan. Ett övertydligt exempel är Donald Trump, presidenten som älskar starka män och visar öppet förakt både för gamla allierade och för USA:s demokratiska institutioner. Men, som Freedom House påpekar, den amerikanska demokratin var i dålig form långt före Trumps intåg. Tilltagande polarisering formligen lamslog Washington. 

Sviterna av Berlinmuren lever kvar

I Europa kan vi fira Berlinmurens fall av goda skäl – många av de forna öststaterna frodas, inte minst i EU:s hägn. Men det finns orostecken; i både Polen och Ungern är demokratiska institutioner under attack, till exempel. 

Även etablerade europeiska demokratier har problem. I dag finns det otroligt nog fascistiska och nazistiska rörelser och partier på många håll i Västeuropa.

I det gamla Östtyskland, som släpar efter sin broder i väst, grundades 2013 det högernationalistiska Alternativ för Tyskland. I parlamentsvalet 2017 gick AFD starkt framåt medan de gamla demokratiska trotjänarpartierna, de konservativa och socialdemokraterna, tappade mark. 

Även i Sverige förlorar de statsbärande Socialdemokraterna och Moderaterna på Sverigedemokraternas bekostnad. Förtroendet för politiker sjunker. 

30 år efter Berlinmurens fall är demokratin en sargad storhet. Men historien är ju inte slut nu heller.