Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Befria politiken från relationskomiken

Foto: Ddaa/Zob / ALL OVER PRESS WENN.COM
Foto: Lisa Mattisson Exp / LISA MATTISSON EXP

Svensk politik har förvandlats till ett relationsdrama. De politiska förslagen hamnar i skymundan när allt kretsar kring spelteori.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

”Han vill ha uppmärksamhet”, säger Moderatledaren Anna Kinberg Batra om Jimmie Åkesson i en stor DN-intervju (9/10). På senare tid har politiska relationer diskuterats flitigt.

Blir det ett samarbete med M eller får Åkesson nobben? Och vad menar Jan Björklund med att han kan tänka sig att sitta i regering med Socialdemokraterna – har alliansen förvandlats till ett ”öppet förhållande”? Kommer äktenskapet mellan S och Miljöpartiet hålla, eller är Stefan Löfven sugen på skilsmässa?

Ungefär så låter debatten. Det offentliga politiska samtalet består till stor del av analyser om vem som ska regera med vem, hur, varför och när. 

Ibland påminner det mer om en romantisk komedi med krystad intrig, än en seriös debatt om Sveriges framtid.


Det är inte bara politikerna själva som föredrar att göra spelteoretiska analyser framför att diskutera sakfrågor. Många politiska kommentatorer och journalister vältrar sig gärna i maktspelet. Stundtals verkar det nästan viktigare att utreda varför en politiker säger något, än att förklara innebörden i vad han eller hon har sagt.

Visst är det rimligt att väljarna har klart för sig hur regeringsalternativen ser ut. Men det är två år kvar till valet. Mycket kan hända till dess, och dessutom tycks politikerna komma med olika besked hela tiden.

I likhet med romantiska komedier riskerar intrigerna att bli så centrala att tittaren, eller väljaren, glömmer bort vad som egentligen är grunden till konflikterna.


Sakfrågorna hamnar i skymundan när det politiska Sverige förvandlats till ett politiskt relationsdrama. Men Jan Björklund är inte Colin Firth och Jimmie Åkesson är inte Hugh Grant.

Väljarna när nog mer intresserade om vad de olika partierna har för lösningar på problemen med skolan, integrationen och polisen än vem som brukar prata i telefon med vem.

Att inta rätt position på den politiska spelplanen har nästan blivit viktigare än politiskt innehåll. Därför kan Stefan Löfven tänka sig att sitta i regering med Centerpartiet, trots att de båda partierna tycker olika om nästan allting.

Tala gärna om vikten av samarbete, utsträckta händer och att ta ansvar. Men tala också om vad ni ska samarbeta kring. Det är mycket bättre att först bestämma vilken politisk inriktning man ska ha, och sedan se sig om efter samarbetspartners, än tvärtom. 

Om de nuvarande regeringspartierna hade brytt sig om att skaffa sig en någorlunda samstämmig uppfattning innan de ingick koalitionsregering hade mycket tjafs kunnat undvikas.

Företrädare får bägge block har ställt sig positiva till blocköverskridande samverkan för att hålla Sverigedemokraterna ute. Det syftet kan vara vällovligt. Men att ha en gemensam fiende räcker inte som grund. Politikerna måste sluta med blinddejter och börja leverera policyförslag.



Läs också: Patrik Kronqvist - Utspelssjukan göder föraktet för politiker


Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledare och krönikor.