Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Bawar Ismail

Sluta tjafsa om vilken terrorist som är värst

Både jihadister och högerextremister måste bekämpas med kraft.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

På kort tid har västvärlden drabbats av två fasansfulla våldsdåd. I Orlando, USA, mördades 49 människor på en gayklubb av en ung man vid namn Omar Mateen. I Birstall, Storbritannien, sköts den framträdande parlamentsledamoten Jo Cox till döds av 52-årige Thomas Mair.

I båda fallen har gärningsmannens mentala tillstånd diskuterats. Mateen var uppenbarligen inspirerad av terrorrörelsen Islamiska staten och den salafi-jihadistiska ideologin. På sociala medier ska han ha skrivit att ”äkta muslimer” inte tolererar ”västvärldens smutsiga livsstil”.

Mair å sin tur har rört sig i brittiska högerextrema kretsar. ”Britain first” ska han ha vrålat när han attackerade Cox.

Dåden är en smärtsam påminnelse om vilka hot vårt samhälle står inför. Hatet frodas i extremistiska miljöer, ett hat som sedan kan övergå till de mest fruktansvärda av våldshandlingar.

Givet detta vore det nyttigt om debatten om våldsbejakande extremism kunde fokusera på det väsentliga: om hur hotet från dessa ideologier ska bemötas. I stället övergick debatten i vanlig ordning snabbt till att jämföra högerextremistisk terror med jihadistisk.


Aftonbladets kolumnist Oisín Cantwell drog genast in jämförelser med jihadism i en text om mordet på Jo Cox: ”Någon som vill satsa pengar på att rubrikerna hade handlat om psykisk sjukdom om mördaren hade sin bakgrund i Mellanöstern, skrikit "Allahu akbar" innan han plockat fram vapnet och sympatiserat med islamistiska terrororganisationer?”

Undertecknad skulle inte satsa en slant, för det behöver inte finnas någon motsättning mellan psykisk ohälsa och radikalisering. Även Cantwell erkänner detta. Det är lika självklart som att det inte måste finnas en konflikt mellan ideologi och utanförskap. Jihadister kan komma från såväl rika som fattiga familjer.

Problemet med Cantwells text är dock att han utnyttjar ett högerextremt våldsdåd för att kritisera mediers rapportering kring islamistiska terrorister. Varför kallas inte Omar Mateen för en ensam knäppgök, kunde hans resonemang lika gärna lyda. Men vare sig Mateen eller Mair bör reduceras till mentala vrak. Det vore att helt förkasta de våldsamma ideologier som de blivit hänförda av.


Den svenska debatten om terrorism och politisk extremism har sakta gått framåt. För några år sedan kunde rasismanklagelserna hagla vid diskussioner om islamism. Men när en högerextremist begår ett brott sätts diskussionen snabbt ur spel igen. Då måste dådet ställas i kontrast till jihadism. Sådana resonemang kom efter Anders Behring Breiviks massaker på Utøya. Och när svenska nazister anföll en antirasistisk demonstration i Husby. Då talades det om att högerextremism var ett större hot än militant islamism – även om många säkerhetstjänster runtom i Europa inte skulle hålla med. Nu talas det alltså om att ”vita” terrorister aldrig kallas för terrorister.

Men hotet från våldsbejakande ideologier får inte göras till en lagsport där det tävlas om vilken extremistisk rörelse som är värst. Oavsett om det rör sig om jihadister eller högerextremister ska de bekämpas med kraft.


LÄS OCKSÅ: Jihad är inte en statlig uppgift


Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledare och krönikor