Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Bawar Ismail

Här finns det riktiga hotet mot yttrandefriheten

Röster från höger menar att Alexander Bards avsked från TV4 är ett hot mot yttrandefriheten.
Foto: MAGNUS LILJEGREN - STELLA PICTURES / STELLA PICTURES - SWEDEN MAGNUS LILJEGREN
En dataanalytiker som hoppas att Trump förlorar i det kommande presidentvalet i USA fick sparken efter att ha delat en studie om hur våldsamma upplopp påverkar Demokraterna negativt.
Foto: CZAREK SOKOLOWSKI / AP TT NYHETSBYRÅN
Plattformar som Twitter har på sistone blivit platsen för ett antal drev mot meningsmotståndare.
Foto: RICHARD DREW / AP TT NYHETSBYRÅN

Fallet Bard är inget mot vad som sker i USA. Deplattformeringskulturen där är förödande för samhällsdebatten. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Artisten och programledaren Alexander Bard har fått kicken från TV4. Det amerikanska produktionsbolaget bakom ”Talang” verkar till slut ha fått nog av Bards provokativa och grova provprat på Twitter. Ett hot mot yttrandefriheten, menar röster från höger. Ett beslut som borde ha kommit långt tidigare, menar röster från vänster.

Med risk för att få svengelska tweets slängd mot mig av nämnda artist: det är helt upp till ett privat bolag som TV4 och deras affärspartners att avgöra vad som är bäst för deras varumärke. Yttrandefriheten står inte och faller med att en kändis trillar ur ett familjeprogram. 

Den som verkligen intresserar sig för hotet mot yttrandefriheten borde snarare följa utvecklingen i USA.

Där har deplattformering och den så kallade ”cancel-kulturen” nått nya höjder i kölvattnet av de massiva Black lives matter-demonstrationerna. Progressiva amerikaner faller offer för sina egna, allt i den upplysta mobbens strävan efter lydnad och underkastelse. 

Dataanalytikern David Shor, som tidigare arbetat i Barack Obamas valkampanj, fick sparken från sitt jobb efter att en mobb av antirasistiska aktivister påstått att han uttryckt rasism och ”anti-blackness”. Anledningen? Shor twittrade ut en amerikansk studie som visade att Demokraterna förlorade väljarstöd under 60-talets våldsamma demonstrationer. 

Varför Shor delade inlägget var ganska självklart. Presidentvalet närmar sig och han oroar sig uppenbarligen för att den senaste tidens våldsamheter i amerikanska städer kan komma att ge Donald Trump en fördel i valet i november. Men det accepterade inte progressiva kolleger och följare som genast gick till attack och kontaktade hans arbetsgivare. Inte ens en offentlig ursäkt räckte, Shor fick kicken. 

Grupptänkandet som driver den digitala mobben verkar inte tillåta någon tolerans för avvikande åsikter.

Tidigare i juni hamnade även New York Times i blåsväder efter publiceringen av en kontroversiell debattartikel av den konservative senatorn Tom Cotton. Han uppmanade Trump att skicka militären på våldsamma upploppsmakare. Ni kan ju gissa vad som hände sen. Sociala medier exploderade av raseri, och oväntat nog kom även massiv kritik inifrån tidningens redaktion. 

Det spelade ingen roll att NYT bad om ursäkt för publiceringen. Drevet hade sagt sitt: Publiceringen hotade inte bara medborgarnas säkerhet, utan även de anställda på tidningen. Tidningens politiske redaktör, som var ansvarig för publiceringen, fick därmed städa ur sitt kontor och lämna jobbet.  

Både fallet med dataanalytikern och haveriet på New York Times visar på en skrämmande samhällstrend: Högljudda mobbar på nätet nöjer sig inte längre med att ställa individer mot väggen för deras personliga åsikter och idéer, numera brännmärker man även dem som bara sprider eller publicerar andras. 

En sådan kultur är förödande för samhällsdebatten. Den som delar vetenskaplig forskning i sociala medier kan komma att förlora jobbet och inte ens redaktörer som har till uppgift att bidra till åsiktsbredd i samhällsdebatten kan känna sig trygga. Grupptänkandet som driver den digitala mobben verkar inte tillåta någon tolerans för avvikande åsikter. 

Det kan bara leda till ett ängsligt och intellektuellt urvattnat samtalsklimat, där ingen vågar yttra ett ord som kan tänkas gå emot strömmen.